”Längesedan jag hörde ett så självnöjt sommarprat”
Publicerad 2017-08-07
När Barbro Ehnbom kommer in på Handelshögskolan är hon ung, duktig och orädd. Pappa är lagom imponerad eftersom business inte är särskilt fint. Jurist, läkare eller arbeta för staten hade varit bättre.
Men Barbro klackar sig uppför trapporna till Handels och är en bland tio procent tjejer som alltid tävlar mot de duktiga killarna.
Tjugotre år gammal kommer hon till New York och blir golvad av stadens magnifika skyline. Karriären kan börja.
Hon är en svensk rödhårig kvinna i männens värld. Sekreteraren på företaget där hon just blivit chef gråter på toaletten eftersom drömmen är att gifta sig med sin chef, vad händer nu? Hon blir bjuden på porrklubb på lunchen eftersom högste chefen tror att svenskfödd betyder Nyfiken gul. Hon ombes posera i bikini på omslag till tidning som inte handlar om badkläder.
Ett namedroppande av episka mått genomsyrar Ehnboms Sommar och kulminerar i historien om möjligheten att dejta ungkarlen Donald Trump. En dejt som hon står över eftersom hon gillar tuffa killar. Som Sean Connery, men han pratade mest om sig själv.
Barbro Ehnboms Sommar handlar också mycket om vad många, men långt ifrån alla, vet om: Duktiga flickor kan också festa och karriärshungriga kvinnor vill också ha barn.
Det var länge sedan jag hörde ett så självnöjt sommarprat, men varför inte? Ehnbom kallar sig själv pionjär och skönhetsdrottning. Om ingen är annan är där att säga det får man väl säga det själv.
Barbro verkar ha banat väg och lyft kvinnor i näringslivet under hela sin karriär, men hennes utspel om att ”föräldraledigheten är väl lite väl lång i Sverige” och det tröttsamma föraktet mot lattemammor hade hon gärna fått lämna därhän.
Alla vill inte bli businesskvinnor Barbro, och i männens värld vore det klädsamt att stå upp för alla kvinnors val.