Putin inte ensam om stormaktsdrömmar
Vladimir Putin är inte ensam om att bära på stormaktsdrömmar.
Under Xi Jinping har Kina alltmer markerat att man vill ha ett större inflytande i världen.
Förloraren är USA vars makt åker utförsbacke och omvärlden som måste anpassa sig och riskerar nya väpnade konflikter.
De senaste dagarna har trion Obama, Putin och Jinping sammanstrålat i Peking under ett ekonomiskt toppmöte, Apec. I dag avslutar Obama ett endagars statsbesök i Kina.
Medan Kinas och Rysslands presidenter just nu verkar vara bästa vänner är relationerna mellan dem och USA:s president rejält frostiga. I fallet Putin är det inte så konstigt med tanke på konflikten om Ukraina, de amerikanska sanktionerna mot Ryssland och Rysslands militära upprustning.
Sammantaget har det skapat stor oro i Europa, inte minst i Norden.
Putin vill upp och på vägen minska USA:s inflytande i Europa och i andra regioner.
Mindre rädsla och oro har Kinas nya maktambitioner hittills väckt.
Trängt in
Under Xi Jinping har Kina tydligt markerat sina anspråk på ett antal ökar i Stilla havet där det finns stora fyndigheter av gas och olja under havsbottnen. Kinesiska militärfartyg har rammat och bordat vietnamesiska och fillippinska fiskebåtar. Kina har etablerat militärbaser på några av öarna. Kinesiska militär har trängt in på vad Japan och Sydkorea anser vara deras territorialvatten.
Under Apec-mötet skakade Japans premiärminister Shinzo Abe och Jinping hand men kroppsspråket på bilderna visar hur ovilliga båda är.
Helt klart försöker Kina med direkta militära hot att få övriga länder med anspråk på samma öar att falla tillföga och erkänna Pekings överhöghet. Samtidigt växer nationalismen i Japan och man har tagit steg bort från efterkrigstidens pacifism.
Genom att utmana några av USA:s starkaste allierade i Fjärran Östern har Kina indirekt utmanat världens supermakt. Fullt medvetet.
Grävt djupa hål
Kina har noterat att USA är på nedgång som militär och ekonomisk stormakt. De för USA tämligen misslyckade krigen i Irak och Afghanistan har kraftigt minskat amerikaners aptit på militära äventyr långt bort i världen. De har dessutom grävt djupa håll i USA:s kassakista i ett läge när landets ekonomi påverkats väldigt negativt av finanskrisen 2008 och dess följdverkningar.
Är det någon gång Kina har goda förutsättningar att lyckas med sin utmaning så är det nu.
USA ger dock inte upp så lätt. President Obama gjorde redan när han tillträdde som president klart att Stilla Havsområdet var hans främsta prioritet i utrikespolitiken. Ett och annat kom emellan (läs Libyen, Syrien och Ukraina) men nu är Obama tillbaka i Asien för att motverka att Kina växer sig alltför starkt.
Ökad spänning
– Kina får gärna ta större plats men inte om man saboterar en fungerande internationell ordning, är USA:s inställning.
USA har redan tvingats se sig omsprunget av Kina som världens största ekonomi. Kineserna ligger två när det gäller försvarsutgifter. De spenderar mer än dubbelt jämfört med Ryssland men bara en tredjedel av vad USA gör. I den mån det går att helt lita på siffrorna från Kina.
För omvärlden är Kinas stormaktambitioner ett orosmoment som redan lett till ökad spänning i regionen och som kan förebåda framtida väpnade konflikter. Fortfarande omfattas Japan och Sydkorea av USA:s kärnvapenparaply i Stilla Havet. Blir länderna attackerade har USA en förpliktelse att komma till deras försvar.
Fixar vädret
Det kan fungera som en återhållande faktor på Kina men öppnar samtidigt upp farliga framtidsperspektiv.
Vilken makt den kinesiska staten har jämfört med i en demokrati som USA demonstrerades under APEC-mötet och Obamas besök då blå himmel ersatte den kroniska smogen i Peking. Skälet var att myndigheterna beordrat en veckas skollov, gett statliga anställda ledigt, förbjudit vedeldning i hela Pekingområdet, stängt en rad förorenade fabriker och infört stränga inskränkningar i biltrafiken.
I de kinesiska ledarnas ögon finns uppenbarligen inget som de inte kan ta makten över.