”Asylboendet är värre än flyktinglägret”

Nivette Dawod

KRAMFORS. Mögliga duschar, trasiga fönster och insekter i sängen möter syriska flyktingar på Frånö asylboende.

Ayham al-Jabi, 27, överlevde en av de omtalade båtkatastroferna över Medelhavet och flydde till Sverige.

– Jag har varit i flyktingläger i Jordanien. Det här huset är värre, säger han.

Kylan biter sig fast i det röda tegelhuset utanför Kramfors. Färgen har spruckit på de vita fönstren. Flera rutor är trasiga.

Männen, kvinnorna och barnen som möter oss, alla flyktingar från olika länder, är barfota i sina tofflor. En man bär flanellpyjamas.

– Kom, så ska vi visa er hur vi bor, säger de i mun på varandra.

Huset som benämns som affärslokalyta hos Bolagsverket är nu ett asylboende. Först bodde ett femtiotal i huset. Sedan blev det fler. Idag bor 160 personer i husets tre våningar.

De har tröttnat på trängseln. I måndags demonstrerade ett 50-tal boende utanför Migrationsverkets lokaler i Kramfors.

Ayham al-Jabi visar oss två tvättmaskiner, sådana som används i privata bostäder. En går inte att öppna. En är i gång.

Det ser likadant ut på våningen över.

– De kom och lagade en maskin efter att radiojournalisterna var här. Vi är 160 personer som delar på de här tvättmaskinerna. Det är klart att de går sönder då.

Droppar från rostiga rör

Nästa rum kombinerar toalett och dusch.

Det droppar från rostiga rör, några våtrum möglar så starkt att lukten är tung. Något munstycke finns inte på flera av vattenledningarna.

Tankarna för en till fängelseduschar i amerikanska filmer.

– Det här är det finaste duschrummet, får vi höra.

I nästa rum går en toalett inte att spola.

– Nu har vi varmvatten, det var borta i fem dagar. De sa att det var sönder, säger Mahmoud Khalil, 21.

Vi får inte fotografera. Tidningen Ångermanland har rapporterat om de usla förhållandena på Frånö asylboende sedan i våras och efter att SR Ekot gjorde ett reportage i helgen har skyltar om fotoförbud satts upp.

Med hjälp av de boende kan Aftonbladet ändå visa misären.

På balkongen står en våningssäng i trä övergiven.

– Jag sov i den först. Det tog några timmar innan det började klia överallt. Jag fick stora utslag, säger Mahmoud Khalil.

Insekter i sängarna

Nästa som sov i sängen heter Khaled Farhan Fayad.

Farhan betyder glad på arabiska.

Männen runt honom skämtar – ”han är inte så glad längre”.

Khaled Farhan Fayad visar upp sina sår på foten, benet, armarna.

– Det är insekter i sängarna. Förstår du hur det känns? Det kryper överallt. Varför förnedras vi på det här sättet? Vi flydde från värre saker, jag lämnade mina barn för att ta mig hit, jag vill ta hit dem sedan. Men i bland känns det som om bomber är ett bättre alternativ.

I Ayham al-Jabis rum är fönstret sönder. Det har varit så i tio dagar, säger han.

– Jag har svårt att sova på nätterna. Jag hör skriken. Och när fönstret är öppet hör jag ljudet från vägen. Det är omöjligt att sova.

Riksväg 90, med tung trafik, går precis utanför boendet.

Skriken han berättar om är barnen som dog när flyktingbåten började sjunka utanför Libyens kust. Ayham al-Jabi säger att han var på båten som sjönk den 22 augusti, där 250 personer beräknas ha dött.

Ögonen tåras

Han har diagnosticerats med en begynnande depression. Ögonen tåras när han berättar om vägen till Sverige.

– Jag är från Damaskus ursprungligen. Jag ville hjälpa. Jag tog mig till Zaatari, det stora flyktinglägret i Jordanien för syriska flyktingar. Jag kände att jag måste göra något, så jag började hjälpa till att placera ut flyktingar i olika lägerdelar.

Han är 27 år och har en magisterexamen i juridik.

Till slut bestämde han sig för att söka en ny framtid. Han går inte in i detalj på hur han tog sig till hamnen i Libyen för att åka ”dödens väg” över Medelhavet. Men det finns inte särskilt många sätt. Smugglare är ofta inblandade. Båtarna är överfulla.

– Jag var i vattnet i fem timmar. Barn skrek runt omkring mig. De skrek därför att de var på väg att dö.

Orden stockar sig.

– Alla jag känner från båten har förlorat någon.

På stranden i Italien, där de provisoriska flyktinglägren satts upp, sa någon ”Sverige”, fortsätter han. Och nu är han i Kramfors.

– Det var mer ordnat i Zaatari. Det här stället är värre, säger han.

”Ska göra polisanmälan”

Plötsligt dyker en man i blåkläder upp på tomten.

– Är ni här för att skriva negativt? Det här är dåliga människor! skriker han.

Hur menar du?

– De städar inte efter sig!

Han vill inte uppge sitt namn, men en kort stund senare är Ayham al-Jabis fönster lagat.

När Aftonbladet pratar med HK Partners, som driver boendet, får vi veta att det varit mycket skadegörelse på Frånö asylboende den senaste tiden.

– Någon har gjort åverkan på tvättmaskinerna, och vi har haft väldiga problem med duscharna. Någon har stulit spridarna och rivit ner blandare från väggen, säger Björn Karlsson.

Är ni säkra på att någon i huset har gjort detta?

– Nej, det är vi inte. Vi målar inte ut någon.

Upplever ni att det finns något hot från någon obehörig?

– Nej, det har vi svårt att tro. Vi ska göra en polisanmälan.

Björn Karlsson säger att man följer avtalen med Migrationsverket – som tvingats öka antalet boende på grund av ökat antal flyktingar.

När vi söker HK Partners igen efter att ha sett boendet själva får vi svar att samtal pågår med Migrationsverket, som ska göra en ny besiktning.

– Ett av problemen är att det bor för många på en liten yta, därför kommer vi att flytta ett 50-tal personer inom kort, säger områdeschefen Per-Erik Bjurholt till Tidningen Ångermanland.