”Vi är så delade. Vad som helst kan få bomben att explodera”
Publicerad 19.15
Återigen har Donald Trump valts till USA:s president.
Hur påverkas det redan splittrade landet av valutgången?
Peter Kadhammar besöker tillsammans med fotograf Peter Wixtröm delstaterna där sprickorna är som djupast.
14 NOVEMBER: Lansing, Michigan
– Jag hoppas att det inte blir inbördeskrig, men jag är pessimist.
Senator Sylvia Santana sitter på sitt kontor i Michigans huvudstad Lansing och försöker formulera hur de senaste fyra åren har varit.
Å ena sidan känner hon sig säkrare nu.
Å andra sidan fruktar hon att det blir inbördeskrig.
Å ena sidan är hon demokrat och bekämpade Donald Trump och Republikanerna så hårt hon förmådde.
Å andra sidan hoppas hon att landet lugnar ner sig nu, när han har vunnit.
Alla har ju i färskt minne sjätte januari 2021, när Trump förlorat och uppmanade sina anhängare att ”slåss som fan” och de stormade Kongressen i Washington.
Den här gången vann han. Rimligen blir det ingen stormning.
Hur stabilt är landet när en vald politiker känner att det kanske blir lugnare när kuppmakaren har fått som han ville?
Sylvia Santana vänder och vrider på frågorna. Hon är en elegant kvinna med roliga kattglasögon. På väggen hänger en affisch med Barack Obama och ett ord: Hopp.
På andra sidan gatan ligger delstatens Kapitolium. Där stormade en mobb in för fyra år sedan, män med pistoler och karbiner som ville visa sin rätt att bära vapen i demokratins byggnad.
Sylvia Santana och andra ledamöter skaffade skottsäkra västar. Hennes ligger fortfarande under bänken i kammaren. För ett par år sedan lärde hon sig skjuta och tog vapenlicens. Inte för att försvara sig utan för att försöka förstå dem som håller vapnen så kära.
Hon känner sig säkrare nu. Inte för att hon kan skjuta utan för att det finns metalldetektorer vid ingångarna till Kongressen. Ledamöterna har fått en separat entré. Man har satt nya lås på dörrarna. Vapen är inte längre tillåtna i Kapitolium utom för ledamöterna – ett par är beväpnade.
Skolklasser på studiebesök slussas in genom en bakdörr numera, så att barnen inte riskerar att konfronteras med mobbar.
Ökar det också lugnet?
Eller blir lugnet bara en chimär?
– Jag försöker vara optimist, säger Sylvia Santana.
Landet är så splittrat att man kan tala om två utvecklingslinjer som löper allt längre från varandra.
– När Obama valdes 2008 andades vi optimism. Sedan dess har röstandelen för Demokraterna stadigt gått ner.
Michigan röstade på Republikanerna och Trump precis som de andra vågmästarstaterna.
– Vi måste mycket noga analysera vad vi gjort för fel.
Partipolitik är en sak men splittringen är på ett annat plan, djupare. Varifrån kommer det amerikanska raseriet?
Sylvia Santana vet inte.
– Jag tror det fanns en massa undertryckta känslor som Trump lät folk ge luft åt. De var frustrerade. De blev bekväma med att hata.
Hon konstaterar att unga män lämnade Demokraterna och röstade på Trump.
Visst har hon fått sin andel av smädelser. Niggerfittakärring, till exempel. ”Du kan räkna ut vilka andra ord jag fått höra.” Men hon känner sig inte hotad av arga vita män med vapen längre. Inte just nu.
– Vi får se hur det blir i januari (när Trump svärs in som president).
Däremot har hon livvakt med sig när hon ska möta sina egna väljare i Dearborn där det bor en stor del invandrare från Mellanöstern. De är rasande över USA:s stöd till Israel, och de övergav Demokraterna i valet.
– Vi är så delade, säger hon. Vad som helst kan få bomben att explodera.
Hon visar rotundan i Kapitolium. Ståtliga porträtt på tidigare guvernörer pryder väggarna. Hela byggnaden med dess tjocka stenväggar och höga tak utstrålar gedigen makt och stabilitet, och det är väl det intrycket skolbarnen också får.
När de lotsas in genom bakdörren.
