”Jag hann inte göra någonting”

Publicerad 2013-09-23

Älgen krossade Markos nackkota

opererades i flera dygn. 26-årige Marko Norrbackas liv förändrades för alltid efter att han krockade med en älgtjur på julaftonskvällen 2010.

Älgtjuren demolerade bilen och krossade en nackkota på Marko Norrbacka, 26.

I dag sitter han i rullstol – och hjälper andra förlamade tillbaka till ­livet.

– Man tänker aldrig att såna här saker kan hända en själv. Men ­tyvärr hände det mig.

Marko Norrbacka.

Julaftonskvällen 2010 skulle förändra Marko Norrbackas liv för alltid.

Han var på väg från Kalix till Luleå för att ­fira jul när en älgtjur på 300–400 kilo stegade upp på vägen – mitt framför bilen.

– Jag hann inte göra ­någonting innan jag smällde in i älgen, säger Marko Norrbacka.

Älghår överallt

Han berättar att det var nedförsbacke och att han höll en hastighet på ungefär 100 kilometer i timmen.

Kraschen med älgen blev brutal.

– Den rullade över ­bilen och tryckte ner biltaket. Kraften var oerhörd och man hörde ljudet av glassplitter. Jag ­hade älghår överallt i ansiktet.

Marko minns fort­farande hur ­andra ­bilister stannade och pratade med honom och hur räddningstjänsten klippte loss honom från bil­vraket.

– Det första jag tänkte var att jag inte kunde ­röra benen, säger han.

Tränar andra

Efter att ha opererats och varit nedsövd i tre, fyra dygn vaknade han till slut. Först kunde han inte tala eftersom läkarna utfört nackoperationen genom strupen.

När han kom till sans insåg han vad som hade hänt:

– Då började jag fatta, att okej, jag har blivit förlamad från bröstet och neråt.

Sjätte nackkotan hade krossats av älgens tyngd på biltaket.

Men trots katastrofen vägrade Marko att låta sig nedslås.

I dag – dryga 33 månader efter olyckan – arbetar han som rehabinstruktör på ryggmärgskliniken Rehab Stockholm.

– Det är klart att man har sina dippar ibland, särskilt när man har drömt något på natten och så vaknar man och inser att man inte kan gå. Men när jag kommer upp i stolen så brukar det släppa.

Full styrka i handen

Han är fortfarande förlamad från bröstkorgen och neråt.

Men i högerhanden har han full styrka och armar, triceps och vänsterhand har han lyckats träna upp till nästan 100 procent.

– Såna här saker händer ju tyvärr och jag får göra det bästa av situationen. Jag försöker leva livet i stället för att sitta och grubbla i en lägenhet. Nu har jag tagit steget att komma ner till Stockholm och börja jobba med att hjälpa ­andra. För mig är det otroligt givande.