Mamman: "Därför benådade jag mördaren"

Carina Bergfeldt

Tanken på att hon skulle benåda sin sons mördare var en ovälkommen sådan.

Då, när den kom.

Nu är hon glad att hon agerade på sin instinkt.

– Hämnden har lämnat mitt hjärta, säger Samereh Alinejad.

Det började med en dröm.

Tio dagar innan den dömde brottslingen Balal skulle hängas, för att ha dödat 18-årige Abdollah Hosseinzadeh i ett gatubråk 2007, drömde offrets mamma om mördaren.

– Jag såg min son i en dröm. Abdollah vädjade till mig att inte kräva hämnd, men jag kunde inte ta det till mig, säger Samereh Alinejad i en intervju med den brittiska tidningen the Guardian.

Två dagar innan avrättningen drömde hon återigen om sin son. Då var han arg och ville inte längre prata med sin mamma.

Drömmarna gjorde Samereh Alinejad osäker. Vad ville hennes son egentligen?

– Vi kunde inte sova den där sista natten innan avrättningen. In i det sista ville jag inte förlåta. Jag pratade med min man och sa att jag inte ville förlåta, och han sa att jag skulle låta Gud bestämma.

Vädjade om nåd

Förra tisdagen var det så slutligen dags.

Samereh Alinejad och hennes make, Abdolghani Hosseinzadeh, begav sig till Nourfängelset i Mazandaranprovinsen i norra Iran, där sonens mördare skulle dö. I egenskap av sonens laglige förmyndare hade hans far rätt att benåda mördaren, men han hade överlåtit rätten på sin fru.

– Du har sista ordet, sa min man. Han sa att jag hade lidit så mycket under de här sju åren, att jag fick bestämma.

Balal fördes ut ur fängelse, med en svart kåpa över huvudet. Man läste högt ur Koranen, och sedan gick fängelsevakter fram och trädde en snara över mannens huvud.

Balal stod bakbunden på en stol, och om Samereh Alinejad hade velat hade hon lagen på sin sida. Hon kunde gå fram och själv knuffa undan stolen. När hon närmade sig vädjade Balal om nåd.

"Snälla förlåt", ropade han. "Förlåt mig, om inte annat för min mor och far."

– Jag var så arg, säger Samereh Alinejad.

– Jag ropade tillbaka "Hur kan jag förlåta? Visade du någon nåd gentemot min sons mor och far?"

Gav en örfil

Men istället för att knuffa undan stolen klättrade Samereh Alinejad upp på en egen stol, så att hon stod rakt framför den dödsdömde. Hon gav honom en hård örfil.

– Efter det kände jag hur hämnden försvann från mitt hjärta. Det kändes som att blodet började att strömma genom min kropp igen. Jag började att gråta och jag ropade på min man att han skulle komma och plocka bort snaran.

Bara några ögonblick senare var mannen fri.

Balals mor, Kobra, som stått och gråtit vid sidan om, omfamnade Samereh Alinejad och gjorde sedan en ansats för att böja sig ned på marken för att kyssa hennes fötter, ett tecken på respekt och tacksamhet.

– Jag lät henne inte göra det, jag drog upp henne igen. Vi är båda mammor, trots allt, säger Samereh Alinejad.

Balal fördes tillbaka till fängelset där han nu kommer att fortsätta att avtjäna sitt straff. Offrets familj kan benåda en dödsdömd, men de kan inte befria honom från att sitta kvar i fängelset.

Samereh Alinejad säger att hon nu, sju år efter sonens död, äntligen har fått frid.

– Att förlora ett barn är som att förlora en del av din kropp. Under alla de här åren har jag känt mig som en vandrande död kropp. Men nu är jag lugn, jag har frid. Hämnden har lämnat mitt hjärta.