My, 26, var först på plats vid villabranden: "Visste inte om någon var kvar"

August Håkansson

När 26-åriga My Andersson och hennes mamma såg den våldsamma villabranden utanför Norrtälje tvekade de inte.

Tillsammans försökte de få en man att inte ta sig in i det brinnande huset – och larmade SOS.

– Det värsta var att vi inte visste om det var någon kvar där inne, säger hon.

Hon säger att känslorna är svåra att beskriva. Det har bara gått några timmar sedan en våldsam brand bröt ut i en villa utanför Norrtälje. 

My Andersson bor i samhället och var på väg till stallet med sin mamma vid sjutiden på lördagsmorgonen när de såg villan som stod i brand.

Till en början brann det bara i ett rum på övervåningen.

– Vi såg branden på långt avstånd. Hela himlen var upplyst, säger My Andersson.

Hindrade boende

De var de första att larma SOS och hade först svårt att få en uppfattning om det befann sig människor i fastigheten när de anlände. Tills de såg en bil.

– Då förstod vi att det var folk där.

Brandförloppet var snabbt. Grannar vittnar för Aftonbladet om hur hela villan var övertänd på kort tid. 

När My och hennes mamma hade larmat räddningstjänsten försökte en man ta sig in i fastigheten.

Lågor slog ut från fönstren och branden hade spridit sig till taket.

– Min spontana tanke var: "bara det inte är fler människor i huset". Mamma försökte hindra mannen från att ta sig in, det var ju övertänt. 

Huset övertänt

Till slut lyckades de hindra mannen.

– Han sa att det fanns personer kvar i huset, men vi vet inte. Det var det värsta, att vi inte visste. 

Efter en stund – My vet inte hur lång tid – kom hjälpen. Först en ambulans, som förde mannen till sjukhus, och sedan räddningstjänsten.

Då var huset övertänt.

– De försökte ta sig in först, men det var inte så mycket kvar av huset. Så de spärrade av området.

Fortfarande skakade

Efter det inträffade är tankarna många. My Andersson säger att hon och hennes mamma fortfarande är skakade över det som har hänt. 

Vad kommer du att minnas mest från det här?

– Det är skönt att vi var förbipasserande, så att vi kunde hindra mannen från att inte springa tillbaka in i huset. Jag vet inte vad som hade hänt annars.