Tommy räddade mannen ur leran: ”Trodde han var död”
Publicerad 21.24
Under onsdagsförmiddagen hittades en man på en lerig strandäng utanför Mjölby.
I nästan ett dygn hade han suttit fast i lera – och fågelskådaren Tommy Eriksson blev hans räddnig.
– Han satt fast som i ett skruvstäd med lera upp till knäna, säger Tommy Eriksson.
På onsdagen var Tommy Eriksson ute för att titta på fåglar precis som han brukar göra – och promenerade längs med sjön Tåkern när han möttes av en överraskande syn.
På marken låg en man nästintill helt täckt av den tjocka kladdiga leran.
– Han låg där på rygg utslagen. Min första tanke var att han var död. Men sen vred han på sig och sa att det var tur att jag kom, säger Tommy.
Mannen berättade att han suttit fast i leran ända sedan klockan 13 dagen innan. Han hade alltså kämpat i 21 timmar för att ta sig loss, utan att lyckas.
– Det var extra lerigt eftersom det har regnat så mycket. Han satt fast med båda benen upp till knäna och var hal som såpa. Jag höll på att fastna själv och fick inget grepp om honom.
Till slut lyckades Tommy få upp mannens ben ur leran – men han klarade inte av att själv lyfta honom vidare.
Mannen var blöt och nedkyld och Tommy ringde efter hjälp.
– Men han var vid ganska gott mod ändå medan vi väntade på räddningstjänsten.
Brandmännen bistod ambulansförarna genom att lyfta mannen – cirka 150 meter genom en lerig kohage – upp till närmsta farbar väg där ambulansen stod och väntade.
Ren tur – hade kunnat gå illa
Det kunde senare konstateras att mannens telefon hade slutat fungera och att han därför inte kunnat larma för att få hjälp tidigare.
– Det var ren tur att jag gick förbi just där, för det brukar inte vara många människor där. Det hade varit omöjligt för honom att kunna larma själv. Ligga där i lervällingen alldeles blöt och jävligt, det hade kunnat gå illa, säger Tommy.
Nu har mannen vårdats på sjukhus och Tommy har pratat med honom över telefon.
– Han ringde till mig alldeles nyss och var vid gott mod, säger Tommy.
Men han vill inte dra för stora växlar kring den insats han själv gjorde.
– Det var ju förstås bra att jag var där och kunde hitta honom. Men min roll i det hela var ju bara att jag var på rätt plats vid rätt tillfälle. Inte mer än så, säger Tommy.