7 oktober-överlevare gömde sig bland döda

Festivalbesökarna dansar i varandras armar tills dagen gryr. Några timmar senare är 364 av dem döda.

När Hamas raketer fyller himlen i soluppgången den 7 oktober tar många upp sina telefoner och filmar – för att dokumentera, för att försöka förstå det som inte går att förstå. En del av klippen har samlats i en dokumentär från BBC Storyville.

– Är någon skadad?

Rösten i filmklippet, tillhörande en av de första poliser som anländer till festivalen Nova i södra Israel den 7 oktober, är ansträngd. Inget svar.

Kameran panorerar över öltappar och kylskåp med Coca-Cola-loggor. Polisen drar efter andan. Bakom bardisken ligger kroppar utspridda: lemmar böjda i onaturliga vinklar, söndertrasade festkläder fläckiga av blod.

– Ge oss ett livstecken, vädjar polisen.

Inget svar.

I en av kylboxarna sitter 24-åriga Elinor Gambarian tyst. I timmar har hon suttit där – syret är nästan slut, hon svimmar av och till, men vågar inte ge sig till känna. I ett videomeddelande viskar hon hejdå till sin åttaårige son – “Oshri, mamma älskar dig”.

Pojkvännen dödades

I ett annat klipp filmar Noam Ben David sig själv med huvudet vilande på en majsburk. Tillsammans med en grupp festivalbesökare hukar hon i en sopcontainer när gömstället plötsligt omringas av terrorister som öppnar eld. Hon ser sin pojkvän skjutas ihjäl, men vågar inte röra sig. När terroristerna går därifrån är tolv av 16 i containern döda.

I andra klipp från attacken står unga människor tätt, tätt i mörka bombskydd efter att ha flytt festivalområdet. De hyschar när arabiska hörs utanför. I klippen hörs angriparna fira när de skjuter ihjäl folk, egga varandra: “här är en hund till, döda den”.

I bombskydden – små dörrlösa betongklumpar på 1,5 gånger 1,5 meter – är det svårt att andas. 30–40 personer trängs på ytor avsedda för max tio. Terroristerna skrattar när de kastar in handgranater, en efter en efter en. Boom. Boom. Boom. De firar, “allahu akbar”.

Täcktes av död kropp

Där inne ligger Danielle Sasi blodig på golvet och kramar handen på den person som ligger ovanpå. Det luktar starkt av metall. “Tack för att du skyddar mig”, viskar hon till den döda kroppen som stoppar kulor och granatsplitter från att nå henne.

I ett annat bombskydd kastar en terrorist in en handgranat, en ung man plockar upp den och kastar tillbaka. I en upptagning från en bilkamera syns hur den exploderar utanför betongkonstruktionen. Det är en makaber pingismatch som bara kan sluta på ett sätt: den åttonde granaten exploderar i Aner Shapiras hand och dödar honom.

I ett klipp inifrån samma bombskydd inser en man att han sitter på en hög av döda kroppar. “Jag har tappat min hand”, hörs någon misstroget utbrista. Det är Hersh Goldberg-Polin, som strax därefter dras ut från bombskyddet och lastas på en pick-up mot Gaza. Där hålls han fången i nästan elva månader innan han mördas.

Ett år senare är ett 20-tal av besökarna vid musikfestivalen Nova kvar i Gaza. Ingen vet om de fortfarande är vid liv.