Jimmie Åkesson borde börja fundera på vilka som är hans fiender
Publicerad 2012-12-04
Om jag var Jimmie Åkesson skulle jag fundera över varför det plötsligt dyker upp bilder på SD-ledningen i situationer som beskrivs som komprometterande.
Sedan skulle jag grunna på vilka som ligger bakom bildsläppen.
I går dök det upp en bild på Jimmie Åkesson. Den är tagen på en rockkryssning på Östersjön under valåret 2010.
Åkesson ser inte riktigt klok ut, han uppträder i långt vitt löshår och med en apelsinfärgad bandana på huvudet. I handen håller han en Tobleroneask.
Bilden publicerades på sajten Nyheter24. Åkesson påstods vara full och håna Mona Sahlin, vars en gång trassliga privatekonomi gav upphov till den så kallade Tobleroneaffären 1995.
Själv säger Åkesson att bilden togs tidigt på eftermiddagen, han var inte berusad och den egenartade klädseln berodde på att han av säkerhetsskäl ville smälta in i kryssningsfartygets rocktema. Tobleroneasken fick han av någon som ville plåta honom tillsammans med den.
En ganska simpel historia med andra ord och inte heller dåvarande S-ledaren Mona Sahlin är upprörd.
Men det finns anledning för SD-ledningen att fundera över bildsläppet. Inte för att bilden aldrig visats förut utan för att den verkar vara en del i ett större sammanhang.
Under de senaste veckorna har det framstått med all önskvärd tydlighet att SD-ledningen gillar att dricka alkohol. Det händer att de blir väldigt fulla. Det händer också att de fotograferar och filmar vad som händer då.
Det är de inte ensamma om. Men det som skiljer SD-filmen och fotografierna från de flesta andra i den genren är att de sparas för att skada. Ingen ska inbilla mig att filmen med järnrören, ”babben”, ”horan” och ”det är mitt land” hamnade hos Expressen utan baktanke.
Den, eller de, som såg till att den landade på en av landets större redaktioner gjorde det för att de ville komma åt dem som gjorde bort sig på filmen, riksdagsledamöterna Erik Almqvist och Kent Ekeroth. Åkessons grabbar.
Det är heller ingen slump att en redan publicerad bild på Jimmie Åkesson utstyrd till debil rockfan dyker upp igen med insäljet att han hånar Mona Sahlin på bilden. Det är visserligen ljusår mellan järnrörsfilmen och rockbilden, både kvalitets- och innehållsmässigt, men avsikten är klar. Åkesson ska framstå i mindre god dager.
Om jag var han, eller någon annan i SD-ledningen, skulle jag ägna ganska mycket tankemöda åt att förstå varför bilden och filmen dyker upp nu. Och vilka som ligger bakom mediesläppen.
Där har Jimmie Åkesson sina fiender. De som tycker att hans ryggrad blivit för mjuk, de som vill tillbaka till rötterna.
En intressant maktkamp. Som inte är slut än.