Carolas kök, en blandning av industri- och franskt lantkök

"Jag gillar stilmässiga motpoler"

Mitt i hjärtat av Södermalm i Stockholm bor konstnären Carola Kastman med sin familj. 

Här möts ett praktiskt industrikök och ett lantligt storkök i en skön blandning.

Carola välkomnar oss med ett brett leende. Det korpsvarta håret lyfter fram hennes blågröna, glittrande ögon som lyser av energi och kreativitet.

Direkt innanför dörren förstår jag att här bor det en brinnande konstnärssjäl. Hallens väggar är klädda med ramar och speglar från golv till tak och familjens samlade solglasögon har en alldeles egen dekorativ ställning.

Eftermiddagssolen lyser skarpt på gården utanför och lämnar ett mjuk slöjljus inne i det stora och välfyllda köket. 

Här blandas örter, färska blommor, nybryggt kaffe och bulldoft. Trots energin och alla saker som finns att titta på infinner sig ett otroligt lugn.

Carola har bott här i nästan tre år, mitt på Timmermansgatan på Södermalm i Stockholm, med sin man Ralf och deras döttrar från tidigare förhållanden, Bianca, 15, och Lovisa, 18.

–?Köket var hemskt när vi flyttade in, berättar Carola. Blå väggar, kakel, gulddekorer och furugolv.

Hon ryser vid minnet.

Rev ut köket själv

När Ralf, som jobbat som kock i 20 år, var bortrest passade Carola på att riva ut hela köket alldeles själv.

–?Jag har alltid gillat känslan av industrikök och franskt lantkök. Jag gillar stilmässiga motpoler, det är då det blir intressant dynamik i ett hem. När vi sedan byggde upp köket igen visste jag att jag ville ha stålhyllor och kakel upp i tak och ett stort bord som man både kan äta, umgås och jobba vid. 

Köket stod utan el och vatten en tid, men Carola körde på. Hon fixade med full entusiasm, målade furugolvet vitt och kaklade väggarna själv.

Carola jobbar som konstnär och kreatör och har ständigt flera järn i elden. Just nu målar hon tavlor till flera utställningar och tillverkar en egen smyckesserie.

Mottot i hela köksrenoveringen var att det skulle vara billigt. Stålhyllorna och alla nya köks­inventarier kommer från Ikea, den stora lampan ovanför bordet är ett gammalt durkslag från ett storkök som Carola själv gjort om.

Annars är mycket fyndat på loppis – som gamla burkar, neon­skyl­ten, zinkbaljor och gamla klassiska saftflaskor.

Allt är lättillgängligt

Bänkskivorna byggdes med ett djupare mått, 85 cm, för att bättre få plats med allt och få större arbetsytor. Hela köket är väldigt lättarbetat och mest nöjd är Carola med att allt är så lättillgängligt, precis som i ett industrikök.

Om hon skulle få önska något i köket så är det ett gammalt bulligt kylskåp i 1950-talsstil och en diskmaskin.

–?Köket är så gott som klart, bara en lampa till ska upp, berättar Carola och får en blick från sin dotter Lovisa.

–?Mamma är en sann konstnär. Förvirrad, kärleksfull och impulsiv. Och man vet aldrig med henne, hon ändrar sig hela tiden. Det kan bli lite jobbigt ibland, säger Lovisa lite uppgivet men förstående.

Mitt kaffe har kallnat. Med vandrande blick upptäcker jag nya saker och detaljer hela tiden. Det är få saker som lämnar så starka intryck, och detta kök kan jag inte titta mig mätt på.

Här skulle jag kunna sitta resten av dagen!

Fotnot: Carolas tavlor kan du se på hennes hemsida: www.amicitia.se

Text: Helena Aro

Foto: Hannah Modigh