Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Simon, Simone

Dror Feiler: Jag var rädd att bli lämnad kvar ensam

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-06-03

Svenskarna har landat på Arlanda

Henry Ascher och Dror Feiler på planet.

ISTANBUL/ARLANDA. Nu har svenskarna från Ship to Gaza landat på Arlanda.

De är trötta och omtumlade, men lättade över att komma hem.

– De sista två timmarna i går kväll var jag orolig att de skulle lämna mig ensam kvar. Polisen i Israel visade sådant hat mot mig, säger konstnären Dror Feiler.

PÅ VÄG HEM Kimberly Soto Aguayo, Amil Sarsour, Mattias Gardell, Saman Ali och Edda Manga på flyget. – Vi är utmattade med det känns skönt att komma hem, säger Kimberly Soto Aguayo.

I dag klockan 16.20 landade de sista sju svenskarna från hjälpkonvojen Ship to Gaza. De flögs till Istanbul sent i natt tillsammans med över 500 aktivister som suttit frihetsberövade i Elafängelset i Beer Sheva i södra Israel.

Med ombord på flygplanet var Dror Feiler, Mattias Gardell, Edda Manga, Amil Sarsour, Kimberly Soto Aguayo, Saman Ali och Henry Ascher.

De kramar om varandra gång på gång. Bläddrar i tidningar från hela världen för att veta vad som skrivits om deras hjälpaktion.

Vänner för livet

– Vi kände in varandra innan det här. Nu är det som vi varit vänner hela livet, säger Amil Sarsour.

Sist in på planet kom Dror Feiler och Henry Ascher. Alla sju skålade i champagne och apelsinjuice för att fira att de nu är fria.

Deras pass stals från dem på fängelset i Beer Sheva, berättar de.

– Jag fick ett kvitto på att de tog mitt pass på fängelset. Men innan jag fick flyga iväg från Tel Aviv tvingade de mig att skriva på ett papper som intygade att passet försvunnit. Med tanke på vad israelerna tidigare gjort med stulna pass känns det olustigt, säger barnläkaren Henry Ascher.

Dror Feiler har hela tiden hållits isolerad från resten av svenskarna. Han berättar att soldaterna pekade ut honom redan när de klev på fartyget.

– De trakasserade mig och tog min filmkamera. När jag ville ha ett kvitto sa de åt mig att jag inte hade några rättigheter. De tryckte ner mig på golvet och lät mig ligga med armarna bakbundna och ansiktet ner i golvet, säger han.

Tömde fickorna

I tälten i hamnen Asdod där fartygen togs i land fick Dror Feiler ta av sig alla kläder och smycken. De tömde hans fickor på allt, säger han.

– De gjorde en fullständig kroppsvisitering med allt vad det innebär och sedan förhörde de mig i flera timmar. De hade alla mina telefonnummer och nummer till min fru.

När han kom till Elafängelset sattes han i isoleringscell i 48 timmar. Han vädjade att få träffa sin advokat Gaby Lasky.

– Jag hotade med hungerstrejk, men jag fick ändå inte träffa henne. I ett dygn åt jag ingenting.

När alla fängslade aktivister skulle flygas hem i går kväll verkade det länge som att Dror Feiler inte skulle få följa med. Han fördes bort och sattes till sist på det sista planet som lämnade Israel.

– De verkar ha ett sådant hat mot oss. När jag såg hur poliserna och vakterna i passkontrollen behandlade oss blev jag förskräckt. De är hjärntvättade.

Svenskarna berättade att de först fick ett dokument där de skulle skriva på att de tagit sig olagligt till Israel, senare ändrades formuleringarna i dokumenten.

Klockan halv fem i morse, efter att de turkiska flygplanen landat på Istanbuls flygplats, fördes svenskarna till ett rättsmedicinskt centrum tillsammans med de över 500 aktivister som flögs till Turkiet efter att de suttit fängslade i Elafängelset i södra Israel. Utanför mötte tusentals människor dem med jubel och blommor.

Fantastiskt stöd

– Det var fantastiskt att möta folkets stöd. Vi vaknade i fängelse och mindre än ett dygn senare kastar folk blommor efter oss i Turkiet. Det är osannolikt, säger Henry Ascher.

Alla som kom med de turkiska planen från Tel Aviv fick sina skador dokumenterade och de kunde hämta sitt bagage. Men alla svenskarna säger att de blivit av med mycket personliga ägodelar.

Förutom två av passen är all elektronisk utrustning som mobiltelefoner, kameror och datorer borta.

– Det är systematisk stöld, säger Dror Feiler.

På planet hem kom också tröttheten. De svenska aktivisterna har försökt sova lite innan det är dags att träffa anhöriga.

– I fängelset fick vi aldrig sova mer än en och en halv timme i taget, säger Mattias Gardell.