Tiggde utanför affär – fick praktikplats i den

Susanna Nygren

Roxana, 22: Jag har fått tillbaka min självkänsla

Höllviken. I november satt Roxana Iordache, 22, utanför Coop-butiken i Höllviken med en mugg i handen.

Nu möter hon istället kunderna inne i affären i sina rosa arbetskläder. Roxana Iordache har fått en praktikplats och framtiden ser ljus ut.

– Hon är jätteduktig och snabb. Hon gör allt som vi andra gör, förutom att sitta i kassan. Vi är väldigt nöjda, säger Per Törnblad, säljchef i butiken.

Första gången 22-åriga Roxana Iordache dök upp utanför butiken i Höllviken var för två år sedan. Hon satt med en pappersmugg i handen och tiggde pengar. Ibland lyckades hon prata lite med folk som gick in i affären och då frågade hon om de kunde ge henne ett arbete. Men ingen hade något jobb till henne.

En stamkund i butiken tipsade henne om att hon kunde registrera sig på arbetsförmedlingen och på det sättet få en praktikplats. Det gjorde Roxana.

– Jag var först på arbetsförmedlingen i Malmö. Där gick det inte så bra. Jag vet inte om de var stressade eller så men jag fick ingen hjälp, säger Roxana.

Roxana tänkte att det kanske skulle gå bättre med en annan arbetsförmedling. Hon skrev därför in sig i Trelleborg och där var man villig att hjälpa till. Efter flera möten och några månaders väntan har Roxana fått en praktikplats – inne i Coop-butiken hon brukade sitta och tigga utanför.

– Många kunder känner igen mig från när jag tiggde. De hälsar, gratulerar mig och önskar lycka till. Det känns bra. Jag har fått tillbaka min självkänsla. Jag mådde väldigt dåligt av att tigga, säger hon.

”Väldigt nöjda med henne”

– Roxana gör ett bra jobb här. Vi är väldigt nöjda med henne, säger Per Törnblad, affärens säljchef.

Första gången han pratade med Roxana var en regnig höstdag. Han gick ut med ett paraply till henne så att hon skulle ha det lite bättre. Han berättar att det finns en del som har åsikter om att butiken har gett en rumänska praktikplats. Det tycker han är tråkigt. Man ska inte göra skillnad på människor och människor, säger Per Thörnblad.

– En del hävdar att vi borde ge svenska ungdomar chansen. Det gör vi också. Vi har anställt fem personer som tidigare var praktikanter här.

Roxana har beviljats praktik i tre månader. Det kostar inte butiken någonting utan Försäkringskassan betalar en praktiklön.

– Är man EU-medborgare har man rätt att skriva in sig på arbetsförmedlingen och få stöd i det som kan vara till gagn för den egna personen, säger Per Svensson, presschef på Arbetsförmedlingen.

Han menar att det kan vara svårt för personer från Rumänien att få ett arbete eller praktik eftersom många inte kan varken svenska eller engelska. Roxana kunde däremot tillräckligt bra engelska för att butiken skulle vilja ta emot henne.

– Det är strålande. Det är jättebra att den här arbetsgivaren har möjlighet att bereda plats åt den här personen, säger Per Svensson.

För Roxana innebär praktiken en chans in i arbetslivet. Eftersom hon kommer från en fattig familj i Rumänien har hon bara gått ut grundskolan och aldrig tidigare haft ett riktigt arbete.

Vill ha ett normalt liv

– I Rumänien kostar det pengar att gå en högre utbildning. Så jag har bara sju års skolgång. Nu får jag en chans att lära mig svenska här i butiken och två kvällar i veckan tar jag privatlektioner.

Roxana säger flera gånger under intervjun att hon önskar ett normalt liv. Inte ett liv i överflöd men ett liv där hon inte behöver tigga och får träffa sina barn lite oftare. Hennes tvåårige son och fyraåriga dotter är kvar i Rumänien. För att det ska bli verklighet måste hon uppfylla två saker – hitta en bostad och få riktigt jobb. En av sakerna är på god väg att uppfyllas.

– Vi har sagt att så fort hennes svenska blir bättre så kommer vi att erbjuda henne sommarjobb, säger Per Törnblad.