Tyskan nekar i polisförhör

Erik Wiman

Men vägrar att delta i en konfrontation

Både de två små barnen och deras mamma var tyskans måltavla i den brutala attacken, menar åklagaren.

Motivet var tärande svartsjuka.

Tyskan själv säger att hon inte har några känslor för styvpappan.

Frågorna i förhörsrummet besvarar hon kortfattat – eller med kompakt tystnad.

Åklagaren bygger sitt åtal på tesen att tyskan i sin desperation har starka motiv till det brutala dubbelmordet. Den bild som målas upp i förundersökningen är en svartsjuk kvinna som blir besatt av sin före detta älskare.

När förhållandet tar slut blir hon deprimerad. I oktober 2007 försöker hon att ta sitt liv och blir inlagd på sjukhus.

Till en vän säger hon att barnens mamma har stulit hennes liv.

”Hon lever det liv jag skulle ha levt”, säger hon.

När hon konfronteras med den uppgiften i förhör, nekar hon.

– Vad har du känt över hans nya familj där?

– Jag har ingen speciell känsla, svarar hon till förhörsledaren och fortsätter:

– Alltså, det är absurt att påstå att jag…ehhh…skulle vilja leva ett sånt liv. Jag vill vara oberoende, vill kunna resa.

Förhörsledaren fortsätter att pressa tyskan:

Nu är det så här att du är misstänkt för ett väldigt allvarlig brott. Då tycker jag man ska berätta och förklara sig, om sina kontakter med NN.

Svaret blir bara tystnad.

”Jag har fött ditt barn”

Vid ett tillfälle en tid före mordet skriver hon i ett mejl till Max och Sagas styvpappa att hon just har fött barn och att det är han som är pappan. Det visar sig vara helt påhittat.

Åklagaren anser att det är uttryck för den besatthet och desperation som tyskan känner.

När hon ställs inför det i förhörsrummet vill hon över huvud taget inte redogöra för innehållet i brevet, fortsätter hon att svara ytterst kortfattat.

– Det är privat. Inget jag vill prata om.

Skoavtryck

Den förmodade motivbilden och ett stort antal vittnesuppgifter kommer att bli åklagarens trumfkort under rättegången. Däremot råder skriande brist på teknisk bevisning.

Den enda som skulle kunna binda tyskan vid brottsplatsen är ett skoavtryck. Polisen har inte lyckats bevisa att skon tillhör tyskan, men på en bild som förekommer i utredningen poserar hon med just den typen av sko på sig.

Var är de skorna nu?

– Ingen aning, det är svårt för mig att redogöra för jag vet över huvud taget inte var alla mina tillhörigheter är någonstans, lyder svaret i förhörsrummet.

Vägrar konfrontation

Tyskan nekar sig igenom förhör efter förhör. Hon har överhuvudtaget ingenting med mordet att göra, säger hon.

Trots det vägrar hon att ställa upp på en konfrontation.

– Konfrontationer är inte tillförlitliga. Hon kan via media kan ha blivit kraftigt påverkad då bilder på mig som figurerat i olika sammanhang, säger hon.