”Det var en idyllisk familj”
Publicerad 2012-02-17
I villaidyllen växte han upp med sina två syskon och föräldrarna.
I sena tonåren tycks allt ha gått snett för 40-åringen.
Nu är mamman, pappan och dennes sambo döda.
Fram till tonåren tycks allt ha fungerat väl för sonen.
I villan i Tullinge levde han tillsammans med syster, bror, mamma och pappa. Han var en rolig lekkamrat och omtyckt av grannar som han skottade snö åt.
– De hade det gott ställt och det var en idyllisk familj. Men sedan gick det åt pipan, säger Johan Lindell som lärde känna den misstänkte i 16-årsåldern.
Dömdes som 18-åring
Flera vänner vittnar om tidiga stölder och snatterier.
– Men det var aldrig något allvarligare. Busstreck mest, säger en barndomskompis.
Inte förrän 1989 dömdes han för första gången, 18 år gammal, för misshandel. Han fick villkorligt.
När han slutade skolan så började han jobba som byggjobbare under några år. Senare har han varit brevbärare och butiksbiträde i jourbutik.
”Blev aldrig sig lik”
Under början av 1990-talet bodde han tillsammans med sin dåvarande flickvän.
Han umgicks en del med vänner och spelade badminton. Men förhållandet tog slut och han blev mindre social.
Drogmissbruket blev djupare och stölderna grövre.
– Efter att han suttit på häktet, 1994 tror jag det var, fick han någon form av psykos. Efter det blev han aldrig sig lik igen, säger barndomskompisen.
Han förändrades mycket tydligt, enligt vännerna.
– Det var när han började med tabletter som han blev aggressiv. Men jag märkte det aldrig själv. Det var pappan som berättade det, säger kompisen Johan Lindell.