Värsta krisen - då lämnar Erdogan Turkiet
Demonstranterna ropar på hans avgång - själv vill han ha mer makt
Han står mitt i sin värsta politiska kris på ett årtionde. Vad gör premiärminister Tayyip Erdogan då?
Han reser utomlands på pr-turné. En gest av arrogans för att visa de som ropar på hans avgång hur säker han känner sig på sin maktposition.
Resan till Marocko och Nordafrika är planerad men av typen vänskaps- och pr-turné. En normal regeringschef skulle ha stannat hemma när delar av landet är insvept i tårgasdimma natt efter natt.
Men Erdogan är rädd att det ska tolkas som att han visar svaghet, att han ger efter för demonstranterna. Genom att genomföra resan vill han visa hur obetydliga demonstranterna är. Hur stark han själv är.
När han kommer hem efter fyra dagar hoppas han att allt ska ha återgått till det normala.
Konfrontation har varit Erdogan svars ända sedan demonstrationerna mot honom startade.
"Extremister"
Han tänkte minsann inte låta "en liten grupp bråkmakare" styra sitt handlande. Den lilla grupp "extremister" består av hundratusentals människor som demonstrerar i över 60 städer runtom i landet.
När turkiska medier, särskilt tv, mer eller mindre tiger ihjäl protesterna håller sig befolkningen istället uppdaterade på twitter och andra sociala medier.
Vilket får Erdogan att utbrista:
– För mig är sociala medier samhällets värsta plåga.
Ungefär vad diktatorer i arabvärlden sa när den arabiska frihetsvåren drog igång för två år sedan.
Normala medier har Erdogan låtit skrämma och förfölja så att de flesta av dem numera går i hans lydiga ledband. De som inte gör det ser han till att domstolarna sätter bakom låg och bom.
Stoppat generalerna
Trots att han själv under sin tid som islamistisk aktivist ansåg att censur av media var "oacceptabel".
Nu är Turkiet ett av de länder i världen som håller flest journalister fängslade.
Bilden av Erdogan är inte svartvit. När han kom till makten för tio år sedan såg många honom som demokratins hopp. Efter åratal av militärdiktatur och militärstöttade civila regeringar har han tvingat generalerna att hålla sig utanför politiken.
Ekonomin har blomstrat och levnadsstandarden höjts kraftigt för många.
Succesivt har Erdogan och hans parti AKP blivit alltmer populärt och fått alltmer makt. Så mycket att premiärministern anser sig ha mandat att styra utan att ta någon hänsyn till den halva av befolkningen som inte röstat för honom.
Vill ha mer makt
Medan demonstranterna ropar på Erdogans avgång försöker han istället utöka sin makt.
Erdogan kan inte ställa upp för ännu en mandatperiod. Men i likhet med andra auktoritära ledare vill han inte acceptera det. Han ser sig som oumbärlig för Turkiets fortsätta väg mot framgång.
Erdogan vill ändra grundlagen och införa en stark presidentpost efter amerikansk modell. Fast utan sånt trams som checks and balances. Rysslands Putin verkar vara förebilden.
– En amerikansk president får ju inte ens tillsätta en ambassadör på egen hand, klagar Erdogan.
Lyckas Erdogan genomföra förändringarna har han stora chanser att vinna. Han är fortfarande en mycket populär politiker hos de många miljoner som bor på landsbygden.
Vad som än pågår i Turkiet så är det ingen arabisk vår.