Kämpar i motvind

Per Bjurman

Det ser nästan ut som 2008 igen.

Barack Obama är ute och kampanjar praktiskt taget varje dag.

Aktiviteten har sin mycket enkla förklaring.

Presidenten riskerar inte bara att förlora allt stöd i kongressen i det stundande mellanårsvalet – hans partikamrater kan komma att ersättas av de mest militanta aktivister den konservativa rörelsen någonsin skickat till Washington.

Att titta på de amerikanska nyhetskanalerna den här hösten känns verkligen som att kastas två år tillbaka i tiden.

Praktiskt varje dag står Barack Obama i en talarstol i Wisconsin, Ohio eller Nevada och repriserar klassiska fraser som ”Yes, we can” och ”Change we can believe in”.

Och är det inte presidenten själv som står där är det hustrun Michelle eller vallokomotivet Bill Clinton.

Så återstår inte heller mycket mer än två veckor till det kongressval som kan förvandla de två återstående åren av Obamas första mandatperiod i Vita huset till en regelrätt mardröm.

Det demokratiska partiet riskerar att förlora sina stora majoriteter i både senaten och representanthuset, vilket i sig skulle kunna lamslå administrationen på Pennsylvania Avenue.

Men inte nog med det.

De Obama-supportrar som förlorar sina omval blir i åtskilliga fall ersatta av en sorts konservativa vars militanta like Washington sällan sett – många sprungna ur Tea Party-rörelsen och drivna av idéer som i alla fall på andra håll i världen skulle beskrivas som direkt extrema.

Den hittills mest omtalade, Christine O’Donnell från Delaware, lär i och för sig förlora. En kandidat som anser att onani borde förbjudas och i en av sina kampanjvideor sett sig nödgad att upplysa om att hon inte är häxa har svårt att vinna gehör till och med i ett klimat så etablissemangsfientligt som det som råder i USA för närvarande.

Men libertarian-legendaren Ron Pauls son Rand Paul – som motsätter sig alla former av federala initiativ med sådan hetta att han till och med haft svårt att acceptera medborgarrättslagarna – leder stort i Kentuckys senatsval.

Och i Nevada är senatens hårt kritiserade talman, Harry Reid, allvarligt utmanad av Sharron Angle – en yvig Tea Party-hjältinna som så sent som förra veckan väckte stor uppseende med påståenden om att sharialagar införts i invandrartäta Detroit-förorten Dearborn.

Så det är inte så konstigt att presidenten den senaste tiden kastat sig på Air Force One för att försöka hjälpa sina hårt ansatta partikamrater.

Men motvinden är brutal.

Med arbetslöshetssiffror som hela tiden pressas upp mot 10 procent – och i delstater som Michigan och just Nevada till och med passerat 15 procent – är det svårt att övertyga valmanskåren om det absolut nödvändiga i att partiet som har makten får fortsätta regera.

Obama måste ändå försöka. Annars väntar totalt fiasko.