Badbollen blev först ut i rymden

Caroline Hougner

3-2-1... Vzljot. Tystnaden i kontrollrummet på Bajkonurbasen i Kazakstan var påtaglig när satelliten Sputnik försvann ut i rymden för 60 år sedan. Så kom ljudet världen väntat på: Blip-blip.

De hade lyckats! De var först. Jublet visste inga gränser.
Rymdåldern hade tagit sin början.

Det var nog inte många som trodde att det skulle skrivas världshistoria den där fredagen den 4 oktober 1957.

Den nypolerade aluminiumkulan var inte större än en badboll med sina 58 centimeter i diameter och hade bara tagit en månad att rita och bygga. Inuti fanns två radiosändare av simpel modell och på utsidan var fyra antenner fästa. Skulle detta oansenliga metallklot verkligen klara elddopet - att ta sig ut i rymden och lägga sig i en omloppsbana runt jorden?

Enormt jubel

Den före detta gulagfången Sergej Koroljov var säker på sin sak. Han hade själv designat satelliten, övervakat varje steg i tillverkningen och krävt att den skulle poleras tills den sken, eftersom det skulle reflektera solljuset och minska risken för överhettning.

Efter att ha laddat den 83,6 kilo tunga kulan på en bärraket gick Koroljov själv i täten den 1,5 kilometer långa vägen fram till uppskjutningsrampen och tog plats i kontrollrummet på Bajkonur Cosmodrom.
Nedräkningen inleddes och på klockslaget 20.28 svensk tid dundrade Sputnik ut i rymden.

De som var med har berättat att tystnaden var kompakt. Det enda som hörde var de sammanbitna männens andetag och ett svagt brus från högtalarna.

Så plötsligt hördes ett första blip-blip. Satelliten hade fått kontakt med jorden från sin omloppsbana 25 mil upp och all spänning släppte.

Jublet visste inga gränser.

Inte bara på militärbasen. Världen över hade radioamatörer fångat upp det utomjordiska ljudet.

– Signalerna som spelades upp i radion var ju bara pip, pip, piip, men det visade sig så småningom att signalerna var mycket enkelt kodade. Längden på pipen var temperaturen och hur ofta de kom var trycket ombord i den där kulan, berättar rymdingenjör Sven Grahn i ett videoklipp rymdstyrelsen gjort inför årets 60-årsjubileum.

Folk strömmande ut för att se fenomenet fara fram över natthimlen.

”Vi blev eld och lågor”

Koroljov hade valt en omloppsbana över Europa, Asien och USA där alla nu med egna ögon kunde se satelliten fara fram.

Journalisten Börje Lundberg var en av dem.

– Då blev vi eld och lågor, alla grabbar och tjejer i den åldern jag var då, 15 år. Vi var ute och spanade på natten efter den här punkten som rörde sig över himlen, berättar han för rymdstyrelsen.

Tidningarna publicerade tidtabeller så att folk skulle veta när satelliten passerade. Med en hastighet på 29 000 kilometer i timmen var den runt jorden på cirka 95 minuter.

– Det var hur spännande som helst, tyckte Börje Lundberg som gick ut med 1,5 timmes intervall för att se ”stjärnan förflytta sig över himlen” och sedan dess alltid varit intresserad av rymden.

Knappt hade världen hämtat sig förrän Sputnik 2 var i luften en månad senare. Denna gång med en passagerare.
Sovjetledaren Nikita Chrusjtjov hade kallat till sig Sergej Koroljov och ska ha sagt: ”Om en månad firar vi 40-årsjubileet av revolutionen. Gör något djärvt kamrat”.

Hade aldrig en chans

Så medan den första satelliten fortfarande snurrade runt jorden byggdes en sex gånger större kapsel - med plats för en levande varelse: Blandrashunden Laika.

– Då blev det ännu större rubriker och ännu större engagemang. Hundens öde var angeläget för oss alla. Skulle hon överleva? säger Börje Lundberg i videon.

I dag vet vi att hon aldrig hade en chans. Laika dog av överhettning i kapseln innan man hunnit med alla mätningar man tänkt, men även om hon klarat hettan hade hon ändå aldrig kommit tillbaka eftersom man fortfarande inte klurat ut hur man landar en rymdfarkost.

För Sven Grahn, som var 11 år var händelsen livsavgörande.

– Jag förstod att det var början på rymdåldern, att människan skulle resa i rymden. Jag skulle få se människor på månen under min livstid, säger han och övergav sina tidigare intressen för flyg och tåg.

Om vi var hänförda i Europa - var USA i chock.

Inte nog med att ryssarna var först ut i rymden, de hade uppenbarligen missiler som var tillräckligt kraftfulla för att kunna bära kärnvapen och räckvidd att nå amerikansk mark. Kalla kriget blev plötsligt iskallt.