Vilken tur, Osis

Lille sälbabyn har piggnat till

Faran är inte över – men hoppet lever.

Osis har börjat äta. I dag flyttar han in på Skansen.

– Får vi ordning på såret är hans chanser goda, säger matte Linda Askelund.

Hon har tagit hand om många kutar hemma i badrummet på Djurö i Stockholms skärgård – men ingen så sjuk som den lilla gråsälen Osis.

Han hittades i vassen vid Åkersberga marina i lördags, svårt undernärd och med ett fult sår över munnen.

Det var i sista stund.

– Han skulle ha dött inom ett par dagar om han inte hade tagits om hand, säger Linda Askelund.

Nu får Osis vård dygnet runt. Även om faran inte är över går det åt rätt håll: Linda har sondmatat honom med vätskeersättning och antibiotika och lyckades i går truga i honom lite fisk.

Väger knappt 13 kilo

När Aftonbladet hälsar på är det bara att följa fiskdoften till intensivvårdsavdelningen – familjens badkar – där en grå men långt ifrån knubbig säl kikar upp.

Vid fyra veckors ålder väger Osis knappt 13 kilo. Det är en fjärdedel

av vad han borde väga.

Och eftersom underhudsfettet är borta vill han inte simma kallt.

– När mamman överger ungen

efter tre veckor ska den leva på sitt späck tills den själv har lärt sig fånga fisk. Men han har det fula såret på nosen och ont av inflammationen så därför lärde han sig aldrig att äta fisk, säger Linda

Askelund.

Osis är nyvaken när Aftonbladet dyker upp, men gläfser snart högljutt. Linda fyller på med ljummet vatten och sticker till honom en sill – och en till.

Ett gott tecken. Men Linda oroar sig för bitsåret.

Måste bo ensam

– På vänstersidan har det lossnat en stor flik av överläppen. Det hjälper att han får smärtstillande hela tiden.

I dag bär det av mot Skansen där Osis ska få ett nytt hem. Men varken besökare eller andra sälar får träffa honom.

– Han får vara i vår sjukstuga. Får vi ordning på såret är hans chanser goda. Om han överlever får vi se om han släpps ut eller blir kvar på Skansen, säger Linda Askelund.