Därför publicerar vi artiklarna

Det finns tre intressanta problem med den här historien.

Huvudpersonen är en misshandlad och förföljd kvinna som anser att hennes identitet röjs i och med att historien berättas. Hon har därför anmält författarinnan Monica Antonsson till Justitiekanslern.

Det handlar i grunden om en romanfigur. ”Gömda” är en roman. Inte journalistik.

Mediestockholm och bloggvärlden surrar av rykten om att Liza Marklund hålls om ryggen av svenska publicister eftersom hon är god vän med många av dem. Därför har det varit så tyst om Monica Antonssons bok.

Jag ser så här på de problemen:

Kvinnans situation är i dag radikalt annorlunda mot när boken skrevs. Hon lever i ett annat land och har blivit förmögen på sin historia. Hennes behov av anonymitet ser i dag helt annorlunda ut. Oavsett sanningshalten i hennes historia. Aftonbladet publicerar inga namn vare sig på kvinnan eller på personer i hennes närhet.

Hur mycket i en roman är sant? Det är en klassisk fråga. ”Gömda” är marknadsförd som en sann historia. Och även om Liza Marklund aldrig påstått att varje detalj är autentisk så har de flesta läsare säkert utgått ifrån att ”Gömda” är helt sann. Det gör Monica Antonssons motbild relevant.

Det är utan tvekan sant att Liza Marklund har många mäktiga vänner i mediesverige. Jag har ingen grund för att påstå att det spelat roll i det här fallet. Tystnaden från svenska publicister i andra sammanhang än sådant som handlar om marknadsföring av egna produkter är dock inget nytt.

Mina slutsatser:

Ljuger Liza Marklund?

Inget bevisar egentligen det.

Berättar boken ”Gömda” hela sanningen om verklighet-ens ”Mia”.

Med stor sannolikhet inte.

Är det här en viktig historia?

Döm själv.

Jan Helin