”Över 10 000 bloggar har stängts”

Kinesiska röster om bristen på press- och yttrandefrihet

Författare och journalister bryts långsamt ner av det grymma kinesiska fängelsesystemet.

Samtidigt har det också blivit svårare för myndigheterna att tysta obekväma röster.

Bland kineser, i och utanför Kina, går meningarna isär om pressfrihetens framtid.

Inför pressfrihetsdagen den 3 maj har organisationen WAN, World Association of Newspapers, frågat journalister, författare och forskare om det fria ordets ställning i Kina. Svaren är mörka, men inte helt nattsvarta.

Harry Wo är chef för ett institut som forskar om det kinesiska fängelsesystemet. Han menar att lite har hänt sedan tiden då han själv fängslades för sina åsikters skull.

Fängslas rutinmässigt

"Ingen annanstans i världen är det så vanligt att författare, journalister och cyberdissidenter rutinmässigt fängslas för de mest harmlösa saker. På senare år har kommunistpartiet också drivit kampanjer direkt riktade mot tibetanska och uiguriska aktivister, mot utövare av Falun Gong och mot oorganiserade kristna."

”Nu, när OS närmar sig har de repressiva aktionerna inte som många trodde minskat, utan tvärtom ökat, helt i linje med den överdrivna känsligheten och paranoian som har kännetecknat det kinesiska kommunistpartiet ända sedan det kom till makten för nära 60 år sedan.”

Hotet om arrestering är, menar Harry Wo, ett sätt för myndigheterna att tysta journalisterna. Men det är det grymma kinesiska fängelsesystemet som verkligen bryter ner dem. Wo skriver om det hårda och många gånger farliga arbetet som fångarna tvingas utföra, om bristen på mat och sjukvård. Även tortyr och förnedrande behandling förekommer.

Enligt Harry Wo avrättas dessutom tusentals fångar varje år. Deras kroppsdelar används för organtransplantationer runt om i landet.

En totalitär diktatur

”Kina kanske inte längre är en regelrätt kommuniststat. Men det är utan tvekan en totalitär diktatur. Avvikande åsikter är lika ovälkomna i dag som för 28 år sedan, då jag för första gången arresterades. Jag är inte det minsta förvånad över den arresteringsvåg vi har sett den senaste tiden.”

Journalisten och ekonomen He Qinglian, sedan sju år boende i USA, delar Harry Wo:s pessimism.

”Under kommunistpartiets tid vid makten har Kina aldrig haft pressfrihet - bara olika grader av kontroll. Under vissa perioder har kontrollen lättat, då har det misstolkats som en ökad pressfrihet.”

He Qinglian tar löftet inför OS om en fullständig frihet för utländska journalister som exempel. Det löftet har inte hållits. Det blev särskilt tydligt i samband med det nedslagna upproret i Tibet tidigare i år, menar He.

”Den kinesiska regimens viktigaste mål under OS är att tysta alla missnöjesyttringar.”

10 000 bloggar stängdes

På senare år har bloggar blivit ett nytt sätt för missnöjda att vädra sina åsikter. Nu minskar också den möjligheten, skriver He Qinglian.

”Under januari och februari i år stängdes över 10 000 bloggar och sajter ner.”

Li Pu var tidigare chef för den statliga nyhetsbyrån Xinhua. För två år sedan manade han och andra pensionerade tjänstemän och akademiker till större öppenhet. Och han tycker att den kinesiska pressfriheten faktiskt går åt rätt håll.

”Till helt nyligen fick vi bara höra en röst, den officiella. Men framväxten av nätbaserade medier har fundamentalt och oåterkalleligt förändrat spridningen och tillgången till nyheter.”

Samtidigt är bristerna många, menar Li Pu.

”De som har makt kan avskeda, arrestera, fängsla, utvisa eller i hemlighet avrätta journalister. Men samtidigt har det blivit allt svårare för dem att ta till de åtgärderna. De måste agera under täckmantel och använda sig av falska anklagelser och bevis för att få journalisterna fällda.”