”Insatsen i valet är högre än någonsin”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-09-23
aftonbladet.se:s utsända möter den demokratiska familjen Pinkowitz i Denver
DENVER. Susan Fox Pinkowitz, 42, ber att få inleda med en liten hälsning till Aftonbladets läsare – å det amerikanska folkets vägnar.
– Förlåt oss för de senaste åtta åren. Ni måste tro att vi är galna.
Vi kan slå fast här och nu att Susan har lite svårt för George W Bush.
Denver har fortfarande flera veckor torrdammig sommar framför sig. I skymningen kulminerar dagarnas tryckande hetta i spektakulära åskskådespel. Men inget regn. Den amerikanska mellanvästern bjuder på 300 soldagar om året.
– Klimatet och närheten till bergen är det bästa med Colorado, säger Ted Pinkowitz samtidigt som han fäller upp ett jättelikt parasoll över uteplatsen.
Han ställer fram trädgårdsstolarna och vi slår oss ner – mitt i den amerikanska drömmen. Åtminstone i visuell mening.
I en trädgård bakom en stor luftkonditionerad villa där den immiga fukten på vattenkaraffen skulle kunna vara hämtad ur en Ralph Lauren-reklam.
Det är förstås en ytlig betraktelse, men vi kommer till de djupare bitarna. Vi har ett presidentval att avhandla.
Sex veckor kvar i dag.
Så låt oss presentera familjen Pinkowitz. Ni kommer att ses lite nu och då framöver här på aftonbladet.se.
Mamma: Susan Fox Pinkowitz, 42 år. Mäklare med kärlek för Europa.
Pappa: Ted Pinkowitz, 54. Egen företagare i IT-branchen. Har konstnärsambitioner.
Dotter: Tillie Pinkowitz 6,5. Spelar piano, gärna före frukost.
Son: Sawyer Pinkowitz 4,5. Uppskattar rymdraketer
Politisk u-sväng
När vi ses i Denver är det 10 veckor kvar till valdagen och den vuxna delen av familjen Pinkowitz hoppas på en politisk u-sväng.
En idémässig tvärvändning och därefter högsta fart i motsatt riktning.
Tidigt i vårt allra första samtal slår de fast att valet handlar om så mycket mer än att installera en ny person i ovala rummet.
Insatsen är högre den här gången. Högre än någonsin.
Inför varje val, oavsett var på jorden de äger rum, så ställer journalister samma fråga:
Vilket är det viktigaste ämnet i valet?
När Ted och Susan får frågan blir det först helt tyst under parasollet.
– Det går inte att svara på. Det handlar om USA:s framtid på ett sätt som det aldrig tidigare har gjort. Det här landet står i så många korsvägar. Miljön, energifrågan, kriget, ekonomin och inte minst hur vi tar hand om våra medborgare, säger Ted.
Är Barack Obama den reformator ni anser att USA behöver?
– Jag tror det, eller rättare sagt jag hoppas att han är det, men ärligt talat är det svårt att säga eftersom han inte har så mycket till CV att visa upp, säger Ted.
– Framför allt tror jag inte att John McCain är rätt person att leda landet. Givet det jag vet om John McCain och det jag tror om Obama är jag beredd att chansa, säger Susan som just avslutat Obamas bok.
Den har satt ett djupt avtryck.
– Jag får intrycket av att han processar sig fram till sina beslut. Inte som vår nuvarande president som bygger allt på sin ideologi.
Plötsligt pratar vi om skam. Skammen i att vara amerikan.
”Bush representerar inte mig”
Det är ett samtal som skulle vara helt omöjligt i många amerikanska hushåll. Det här är ett land där det slösas med ordet patriotism, inte bara i den offentliga debatten. Det är ett land där barnen redan som små lär sig att svära trohet till flaggan.
– Men det sätt som vi har presenterats de senaste åtta åren i världen kan få mig att skämmas. Den bild av amerikaner som George W Bush förmedlar representerar inte mig och inte mina vänner, säger Susan.
Hur kände ni när Bush blev omvald för fyra år sedan?
– Total matthet och faktiskt ren sorg. Jag ringde till mina vänner i Europa och skrek förlåt.
Är John McCain en bättre president än Bush?
– Ja, absolut. Men tyvärr är han stöpt i en värld som inte längre existerar. Han använder inte ens mejl. Man kan se det som en bagatell, men jag tycker att det säger en hel del om hans person.
Barnen i fokus
Även om Ted och Susan ogärna vill gradera tyngden i olika politiska frågor har de ofta en och samma referenspunkt för sina resonemang – barnen.
– Som mamma är det viktigast vilken värld mina barn ska leva i. Här måste jag just nu sätta min tillit till Barack Obama.
Förorten där familjen lever sitt liv är trygg. Knallar man på gatorna är det lätt att få känslan av en tillrättalagd kuliss.
Men bara ett par hundra meter från tomten råmar den sexfiliga motorvägen förbi in och ut ur stan. Inget hot i sig, men en påminnelse i idyllen om det miljöproblem som Ted och Susan fasar för.
– Amerikanska städer är uppbygda kring bilismen. Människor arbetar i centrum, men vi har inte den kollektivtrafik som ni har i Europa. Det är ett system som måste förändras i grunden.
Hur ser USA ut när Sawyer och Tillie är vuxna?
– Av någon anledning så är amerikaner inte villiga att göra några uppoffringar om inte en katastrof väntar. Nu tror jag att fler och fler inser att det är dags och jag tror att vi än så länge har tid på oss, säger Ted.