Abozar, 2, väntar på svar om framtiden
Publicerad 2014-03-26
Farbrodern: Ska besöka ambassaden igen
Abozar Ahmad är kopplad till syrgas – och rädd.
Nu påskyndas processen att ta tvååringen till Sverige.
– Den enda han har i Afghanistan är en 80-årig demenssjuk farmor, säger farbrodern Faisal Khan.
Abozar Ahmad satt och åt en festmåltid och firade det persiska nyåret när de fyra gärningsmännen förra veckan trängde sig in och öppnade eld på lyxhotellet Serena i Kabul.
Nio personer dödades, bland dem tvååringens hela familj – en 6-årig syster, en 5-årig bror, mamma Homaira och pappa Sardar som arbetade för nyhetsbyrån AFP och via sin egen firma hjälpte även svenska journalister att rapportera från Afghanistan.
Fortfarande chockad
Pojken fick fyra skottskador och har fram till nyligen hållits nedsövd på ett italienskt välgörenhetssjukhus i Kabul.
– Jag är på sjukhuset nu och kan med försiktighet säga att han mår lite bättre. Men han är fortfarande chockad och väldigt rädd och de få gånger han säger något så frågar han efter sin mamma, berättar fabrodern Faisal Khan.
Han reste till Afghanistan så fort familjetragedin blev känd och har sedan dess förberett en process att ta med sig pojken hem till Järfälla där han, hustrun och deras två barn bor sedan åtta år.
– Jag ska besöka svenska ambassaden igen under onsdagen. Detta förutsätter en hel del byråkratiskt förfarande, bland annat behöver pojken ett uppehållstillstånd för att resa till Sverige. Men responsen hittills har varit positiv.
Pappan arbetsgivare erbjuder hjälp
Parallellt med farbroderns process i Kabul har den mördade pappans arbetsgivare AFP:s Stockholmskontor erbjudit sin hjälp.
– Man tittar på var Abozar kan få den bästa möjliga vården efter det han råkat ut för, säger farbrodern.
Pojken är än så länge kopplad till sin syrgasslang och annan utrustning som övervakar honom.
– Han sköts också i bägge låren och kan nu inte röra sig. Läkaren berättade i dag att det är för tidigt att säga hur skottet i huvudet kommer att påverka hans rörelseförmåga i framtiden.
Enligt Faisal Khan är den enda nära släktingen som finns i livet i Afghanistan pojkens farmor som är svårt demenssjuk och behöver lika mycket hjälp som ett barn.
– När min bror dog lämnade han efter sig en tvåårig son, och ett 80-årigt barn.