Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Jenny, Jennifer

Ense i helgen – nu tjafsar de igen

Vad enades USA och Ryssland egentligen om?

Putin och Obama.

I helgen enades Ryssland och USA om hur konflikten om Syriens kemvapen ska hanteras.

Men redan har de börjat tjafsa.

USA säger att hotet om militär attack kvarstår.

Ryssland motsätter sig alla hot för att pressa Assad.

Oenigheten blev ännu mer tydlig när de båda stormakterna reagerade på vapeninspektörernas rapport om kemvapenattacken i en Damaskusförort i slutet av augusti.

Knappt hade rapporten lagts fram i FN i går förrän två av Obamas närmaste medarbetare gick ut offentligt och hävdade att rapporten stärker bevisningen för att den syriska regimen låg bakom attacken.

Ryssland fortsätter i stället hävda att det är rebellsidan som är skyldig.

Av den hjärtliga stämningen mellan utrikesminister John Kerry och hans ryske kollega Sergei Lavrov i Geneve den gångna helgen märks inte mycket.

På en avgörande punkt är de oense om vad de egentligen kom överens om:

Frågan om vad som händer om diktatorn Bashar al-Assad inte lämnar ifrån sig sina kemvapen eller om han trilskas eller försöker förhala processen.

Hot kvarstår

I går slog Kerry fast att hotet om militärt våld måste kvarstå. Han fick medhåll av Frankrikes president och utrikesminister.

Ryssland vill inte att uppgörelsen om Syrien följs upp med något hot om våld. Lavrov "utgår ifrån" att USA håller sig till det man kommit överens om.

Ordkriget spelar inte så stor roll för tillfället men det visar att USA och Ryssland inte är så ense som de försökte framställa det i Geneve. Då gällde det att presentera någon form av uppgörelse så att president Obama med ansiktet i behåll kunde avstå från en snabb militär aktion mot Syrien.

Men allt ställs på sin spets när en FN-resolution med detaljerna kring det syriska överlämnandet ska antas.

Innehåller en sådan resolution ett militärt hot är risken överhängande att Ryssland lägger in sitt veto.

Då står man på ruta ett igen.

Fredsprocess räddning

Kanske hoppas både Ryssland och USA att de ska räddas av en politisk fredprocess.

Uppgörelsen mellan USA och Ryssland öppnar åter vägen för en fredskonferens om Syrien där både rebellerna och regimen deltar. Sådana förhandlingar under stormakternas överinseende var på gång redan under försommaren. Då lyckades inte USA (eller ville inte) pressa oppositionen tillräckligt för att tvinga dem till förhandlingsbordet i Geneve.

Nu verkar de två stormakterna återigen se vikten av en politisk uppgörelse för att få slut på inbördeskriget. USA och Ryssland är lika rädda för att ett okontrollerat störtande av Assad ska leda till att militanta islamister tar över makten och förvandlar Syrien till en ny internationell terroristcentral.

En politisk lösning som leder till en vapenvila skulle göra det betydligt enklare och säkrare att oskadliggöra Assads kemvapen. I dagens läge är det svårt att förstå hur vapeninspektörer ska kunna resa runt i ett krigshärjat Syrien och försäkra sig om att de hittat alla kemvapen.

Det är dock lika svårt att föreställa sig att krigets bittra motståndare ska kunna enas om eld upphör.