Kerstins familjehem brann upp efter blixtnedslag
Uppdaterad 2021-05-24 | Publicerad 2021-05-23
GARPENBERG. När blixten slog ner i Kerstin Gasslanders timmerhus från 1880 började det först brinna i en garderob.
En halvtimme senare var huset bortom räddning.
– Jag skrek bara ”nej, nej, nej”, säger Kerstin Gasslander, 72.
”Villa brann ner efter blixtnedslag” står det på förstasidan av Södra Dalarnes Tidning. Tidningen ligger på soffbordet i gäststugan där Kerstin bor sedan hemmet brunnit upp.
Vanligtvis brukar hon hyra ut gäststugan på Airbnb, för att dryga ut pensionen och samtidigt få lite social stimulans under pandemin. Men framöver kommer hon behöva gäststugan själv.
– Den var lyckligtvis inte bokad just nu. Nu har jag kontakt med Airbnb och försöker få dem att förstå att jag fortfarande är en ”superhost”, fastän jag kommer behöva säga upp en del bokningar, säger Kerstin Gasslander.
”Som en blixt från klar himmel”
Det var i torsdags som många generationers historia blev till aska.
Det stora timmerhuset vid sjön Dormen byggdes 1880, och Kerstin Gasslanders farfar köpte det 1923. De senaste 12 åren har Kerstin bott på gården där hon och hennes syskon föddes.
Kerstin Gasslander satt i köket och åt när hon hörde en häftig knall.
– Det hade inte varit något oväder, det var verkligen som en blixt från klar himmel.
Hon drog ur tv-antennen och kontakter från eluttagen. Först tydde inget på att blixten just slagit ned i hennes hus. Tv:n var fortfarande i gång, så elen hade inte gått.
– Det kanske gick 5-10 minuter, sen började en brandvarnare tjuta. Då öppnade jag en garderob och såg lågor, det fanns kläder och dynor där inne så det brann ju bra.
Kerstin Gasslander släckte garderobsbranden med sin pulversläckare. Men snart ljöd alla brandvarnare på båda våningar av det cirka 200 kvadratmeter stora huset.
Kerstin gick ut och ringde 112. Larmoperatören uppmanade henne att inte gå in igen.
Räddningstjänsten larmades klockan 14.39. Klockan 14.52 tog Kerstin den här bilden:
– Jag bara väntade på att höra någon siren med någon brandbil, och ringde till min syster som kom och försökte släcka. Men vi hade ju inte kunnat rädda huset, det gick bara inte.
Enligt räddningstjänstens noteringar anlände insatsledaren klockan 14.57.
Klockan 15.06 finns en notering om att huset var helt övertänt och bortom räddning. Enligt Kerstin och hennes syster hade släckbilar då inte anlänt.
– Det är en tragedi för mig, i och med att det är en släktgård och mitt föräldrahem. Jag har ingenting kvar, säger Kerstin Gasslander.
Personal från brandstationen i Horndal ska ha varit först på plats. Från brandstationen i Avesta, som kort därpå anslöt till branden, tar det 40 minuter.
Kerstin Gasslander är frustrerad över att släckbilar inte kom fram snabbare, och att inte räddningstjänst från Hedemora, kommunen som hon hör till, kom dit.
Aftonbladet har inte lyckats nå den aktuella insatsledaren.
– Jag har full förståelse för henne och hur man känner i det läget. Men det är lite beroende på hur man bor, och hur man tar sig dit för våran del. Vi har stora tunga fordon på smala grusvägar… det går inte så fort, säger Peter Bylin, styrkeledare på räddningstjänsten i Avesta. Han arbetade med branden men hänvisar till insatsledaren för närmare frågor.
Finns det något man kan göra för att skydda sig från bränder som uppstår efter blixtnedslag?
– Absolut, det är att ha något hemma att kunna släcka med. Att man har ett bra brandskydd i hemmet, det är a och o, säger Peter Bylin.
I Kerstins fall räckte det tyvärr inte att vara utrustad med pulversläckare och vattenslang.
Att upprätthålla sitt renommé på Airbnb är bara ett av alla praktiska bestyr som Kerstin behöver ordna. Hon fick bara med sig sin mobiltelefon och kläderna hon hade på sig.
Kvar av huset finns bara stengrunden och skorstenen. Kring huset ligger en skottkärra med utplånade däck, en regnmätare som smält, och en retfullt intakt klotgrill. Kerstin bär nu kläder hon fått låna av sina grannar.
– Jag tycker inte att jag bor så avsides, jag har ju grannar omkring mig. Jag känner sådan otrolig tacksamhet till dem.
Vad saknar man när man nyss förlorat allt man äger? Sånt som Kerstin kommer att tänka på när vi inspekterar ruinerna är ett antikt dalaskåp, två fina hembygdsdräkter och väldigt praktiska smörknivar av älgben, som Kerstins farbror snidat.
– I datorn hade jag ju alla handlingar. Det hade nog varit smartast att ta med den, tror jag? Sen hade jag ju 20 pärmar med flikar och ordning och reda... jag känner mig naken när jag inte har någon dokumentation.
Imorgon väntar ett möte med försäkringsbolaget.
– Det är inte jättestimulerande att sätta igång och planera en ny byggnad när man är 72 år gammal. Men det ska byggas upp, det ska inte stå tomt här, säger Kerstin Gasslander.
