Avslöjade varför hundratals barn dödades – fick fängelse
En skammens dom för Kina
Huang Qi visade hur byggfusk dödade hundratals barn i den stora jordbävningen 2008.
Istället för att ta itu med de skyldiga blev han i dag dömd till tre års fängelse.
En skammens dom.
Direkt efter den svåra jordbävningen i Sichuanprovinsen i maj 2008 verkade de kinesiska myndigheterna tillämpa en ny öppenhet. Utländska korrespondenter kunde röra sig fritt i jordbävningsområdet.
I jordbävningen rasade ett stort antal skolor samman. Förtvivlade föräldrar som kom till skolorna tvingades se hur deras barn begravts och krossats under rasmassorna.
Några av föräldrarna till dödsoffer i Dongqi-skolan i Hanwang noterade att skolan var en av få byggnader i staden som kollapsat helt. Istället för tjocka stålballkar hittade de bara tunna armeringsjärn i rasmassorna. Tegelstenar och cement gick att smula sönder i händerna.
300 barn dödades här. Totalt över 5 000 barn i hela Sichuan.
De började misstänka byggfusk.
Den tidigare fängslade människorättsaktivisten Huang Qi lät sig intervjuas av utländska journalister och såg även till att de fick träffa föräldrar som förlorat sina barn i tragedin.
Tillsammans med föräldrarna började Huang Qi undersöka byggfuskmisstankarna.
Vittnen uppgav att när skolan byggdes så sålde byggherren en del av byggmaterialet, däribland stålbalkarna.
I juni förra året la Huang Qi ut föräldrarnas krav på en oberoende undersökning på sin hemsida. Liksom begäran att de skyldiga för eventuellt byggfusk skulle straffas.
En vecka senare greps han av civilklädd polis.
Sedan dess har han suttit fängslad. Enligt Amnesty har han utsatts för sömntortyr och vägrats medicinsk vård.
I dag dömdes han efter en tio minuter lång rättegång till tre års fängelse. Lagens strängaste straff för "illegalt innehav av statshemligheter".
– Huang Qi borde behandlas som en mönstermedborgare, istället har han fallit offer för Kinas luddiga lagar om statshemligheter, säger Sam Zarifi, Amnestys Asienchef.
Ett klassiskt exempel på hur man skjuter budbäraren istället för att ta itu med de verkliga problemen.
Andra aktivister som ägnat sig åt de kollapsade skolorna har också gripits och dömts.
Myndigheterna har växlat mellan att släpa iväg protesterande och sörjande mödrar med sina döda barns porträtt i händerna och att försöka köpa deras tystnad.
Hela hanteringen är ett tydligt exempel på hur Kinas kommunistparti gör allt för att undertrycka kritik mot myndigheterna. Kritiken i sig anses farligare än de människor som för egen vinnings skull orsakat en massa barns död.
Särskilt i ett läge då byggfusket och föräldrarnas proteser kunde ha gett dålig internationell publicitet i samband med OS i Peking.
I ekonomisk tillväxt sätter Kina hela tiden nya rekord.
I frihet och rättvisa är de skrämmande på efterkälken.