”Att vinna - det är det som driver mig”

Jan Guillou

Annie Lööf vill minska krånglet och sänka kostnaderna för företagarna

Hon tänker fort och talar fortare än jag hinner anteckna. I det senare avseendet är hon för ung för mig, för digitaliserad.

Stämningen är lättsam och koncentrerad. Möblerna i hennes rum är märkligt små, hon berättar att de specialbyggdes för Leif Pagrotsky. Men att både Maud Olofsson och hon själv valt att inte byta ut dem. Av ansvarsfullhet och sparsamhet? Den frågan ställer jag inte.

Som du vet räknas författare som småföretagare. Så, varför ska jag rösta på dig?

– Dels utifrån ett värderingsperspektiv, dels för att du tjänar på det. För entreprenörer har det ett värde i sig att exempelvis kunna påverka sin egen arbetstid. Det är ju huvudanledningen i sig, att kunna påverka sin egen arbetstid. Den andra aspekten är den ekonomiska, vi driver på för att sänka kostnader och minska krångel.

I partiledardebatten senast sa du att ”vi är ledande i Europa när det gäller att minska krånglet”. Hur vet du det?

– Det är en uttalad målsättning inom EU och därför finns det en teknik att räkna ut resultatet. Vi har minskat kostnaderna med sju miljarder och därmed är vi ledande i Europa.

Så du menar att det är ännu krångligare att vara författare i andra länder?

– Ja, men som du märkt har vi inte nått hela vägen. Det gäller till exempel att minska mängden blanketter, det rör sig i dag om 90 miljoner blanketter till 70 olika svenska myndigheter. Vi satsar på att utveckla digitala tjänster.

Okej. Låt oss för resonemangets skull säga att du lyckas med detta minskade krångel. Tänker du sänka mina skatter också?

– Nej, det handlar framför allt om sänkta kostnader, minskade egenavgifter, göra det lättare att anställa.

Efter frågan om jag tjänar pengar på att rösta på dig kommer alltså frågan om ideologi. De flesta av dina kärnväljare, vågar jag påstå, känner inte till (de extremt nyliberala ideologerna) Robert Nozick och Ayn Rand. Men du har framhållit dem som ideologiska ideal och ...

– Nej, det har jag inte gjort.

Jodå. Jag kan köra citat i halsen på dig från din egen hemsida. ”Boken är den i absolut särklass bästa bok jag läst. Den ryckte med mig, den berörde och den fick tanken att växa”. Det får väl ändå sägas vara högst berömmande?

– Jag fastnade för den skönlitterära sidan, för det får jag kanske inga toppbetyg från Dagens Nyheters kultursida. Men det var storyn jag fastnade för, kvinnan som går sin egen väg, entreprenörskapet. Jag har aldrig kallat mig nyliberal.

Och ovanpå det din beundran för Margaret Thatcher. Men inte heller där handlar det om politik?

– Det handlar om starka kvinnor i politiken som jag beundrar, som Lena Ek och Karin Söder. Och Margaret Thatcher. Kvinnor i en väldigt mansdominerad värld. Karin Söder som den första kvinnliga partiledaren. Margaret Thatcher som den första kvinnliga premiärministern. Jag skäms inte för att lyfta fram starka kvinnor.

Tror du att Karin Söder blir glad av att jämföras med Margaret Thatcher?

– Återigen, det handlar om starka kvinnor i politiken som tar plats. Jag är omåttligt stolt över vad hon har gjort.

Du har övat på de här frågorna?

– Jag har fått dem förut. Men det var tre år sen sist, det förvånar mig att du ställer om dem.

I partiledardebatten hörde jag dig använda orden ”rättvisa och solidaritet”. Hur passar de orden ihop med Ayn Rand och Margaret Thatcher?

– Mitt liv hade varit lättare om jag inte valt att lyfta fram dem. Om jag sagt Vilhelm Moberg och Olof Palme hade vi inte haft den här diskussionen. Jag har aldrig omfamnat ideologin i de här böckerna (av Ayn Rand och Robert Nozick). Jag bara fann dem oerhört intressanta. Men mina fötter är stadigt förankrade i myllan.

Är privatisering alltid bra?

– Nej, inom vissa områden måste vi äga gemensamt. Men när det gäller välfärden handlar det om bättre kvalitet eftersom olika aktörer sporrar varandra åt det hållet.

Då prövar vi med System­bolaget. Privatisering?

– Nej, det tycker jag inte. Vin och sprit är inte vilken vara som helst, här kommer folkhälsoargumentet in. Av den anledningen är det viktigt att man har kontroll.

Är kapitalism alltid demokratiskt?

– Ja, marknaden består av oss alla, oss enskilda individer. Historien har lärt oss att motsatsen är planekonomi. Och den är inte demokratisk.

Vi prövar resonemanget på Astra Zeneca. Ett amerikanskt gigantföretag vill smita från skatt genom att köpa upp och lägga ner Astra Zeneca och göra 25 000 svenskar arbetslösa. De möts av entusiasm från en del enskilda aktieägare som vädrar ett kortsiktigt klipp. Vad i detta är demokratiskt?

– Det är inte etiskt och moraliskt rätt. För att den fria företagsamheten inte ska utvecklas till anarki krävs regler, lagar och uppförande.

Jo, men vari det demokratiska med somligas klipp på de mångas bekostnad?

– Alternativet är att allt ska ägas av staten.

Enligt både OECD:s och EU:s mätningar är Sverige det land där klyftorna mellan rik och fattig växer snabbast. Är det bra?

– Det stämmer inte. Inkomstskillnaderna minskar.

Sedan trettio år bor jag mestadels på landet, i klassisk centerbygd. Där finns en del av min vänkrets. Jag ser Sten, Nisse och Rikard framför mig en tidig morgon i dimman när jaktlaget ställer upp. Du kan också se dem framför dig, grova grabbar du vet?

– Jadå.

Och så blundar jag och ser dig och tror mig förstå ditt partis dramatiska minskning, från 24, 1 procent 1976, till fyraprocentspärren i dag. I vår bygd minskar Centern och Sverigedemokraterna går starkt framåt. Kan det ha med dig att göra?

– Ja, absolut. Som partiledare är vi ytterst ansvariga. Jag hade min första valrörelse i EU-valet. Mot alla odds fick vi en valvinst, den första på 19 år.

I EU-valet röstades er representant, en jordbrukare av så att säga äkta centertyp, bort till förmån för Federley, också känd som transvestiten Ursula. Grabbarna hemmavid som varit centerpartister sen 800-talet var inte bland dem som kryssade in Federley.

– Det var en väldigt jämn krysskamp. Jag kan konstatera att alla tre toppkandidater fick många kryss både på landsbygd och i städer. Tittar man på Fredrik (Federley) så går han hem både i våra äldre målgrupper i glesbygd och i storstad. I det här fallet var det väljarna som bestämde, inte partiet.

I senaste förtroendemätningen av Novus hamnar du på 12 procent och Jimmie Åkesson på 13 procent. I Demoskops senaste mätning slåss ni två också om sistaplatsen, du något före. Är inte det förfärligt?

– Det här hör ju ihop med de opinionssiffror som Centerpartiet haft och ...

Så det är inte förfärligt?

– Nej, men jag ser ju de här opinionssiffrorna också och det är klart att det gör mig ledsen.

Så det är alltså förfärligt?

– Det gör mig ledsen. Men jag ska se till att få upp de där siffrorna.

Vad skulle en valförlust betyda för dig?

– Jag är en sån jäkla vinnarskalle så jag tänker inte i de banorna. Vi kommer att vinna, jag är ytterst ansvarig för det. Det är det som driver mig, nu på samma sätt som när jag spelade fotboll som målvakt. Jag bara ska ha tag i bollen!

Nu i valrörelsen lovar alla politiker än en gång att fixa jobben. Men kunde ni det så hade vi väl ingen arbetslöshet?

– Inte en enda politiker kan skapa ett enda jobb. Vi kan bara skapa bättre förutsättningar för den företagsamhet som gör det.

Men kunde ni skapa förutsättningar så hade ni väl skapat förutsättningar?

– Ja, alla snackar om jobben, men ingen pratar om dom som skapar jobben. Ibland låter det som om jobben ramlar ner från himlen eller ordnas av en arbetsförmedling. Men det stämmer ju inte. Jobben skapas av entreprenörer och företagare och då måste vi politiker ge dem sänkta kostnader och mindre krångel.

Om man sänker skatterna för de rika, blir det då bättre för de fattiga?

– Nej, inte per automatik.

Vilken klass tillhör du?

– Tja, bondeklassen? Jag är uppvuxen på landet med en pappa som polis, farfar bonde, mamma som jobbar på bank i en familj med små medel.

Så vilken klass tillhör du?

– Har aldrig tänkt i de banorna, så jag vet inte.

Klassresa är annars ett populärt begrepp nuförtiden. Du är statsråd och har en miljon­inkomst, är inte det en klassresa?

– Jo, en sådan har jag tydligen gjort.