– Mest intresserad av att berätta om hur bra han är
Publicerad 2014-07-19
Oisin Cantwell om svenska proffsdomaren Jonas Erikssons sommarprat
Det hade kunnat bli ett intressant program om ett av världens mest hopplösa jobb, att döma fotboll på internationell toppnivå.
Jonas Eriksson är dock mest intresserad av att berätta om hur bra han är.
Sveriges just nu mest ansedda domare var ett mycket ovanligt barn.
Detta berättar Eriksson för säkerhets skull två gånger. Vem vet, några lyssnare kanske kokade kaffe första gången han nämnde det. Dumt att chansa.
Han lyckas komma fram på telefon till Ulf Elfving i Sveriges Radio inte mindre än tre år i rad, vilket rimligen borde vara unikt. Ja, kanske. Jag har ingen koll på just den statistiken.
Blev ekonomiskt oberoende
Herr Eriksson växer upp och börjar tillsammans med några bekanta att kränga tv-rättigheter över hela världen. Parallellt med detta döms fotbollsmatcher. Ena dagen är han Los Angeles, andra dömer han Mjällby-Landskrona i superettan. Livet är hektiskt.
Företaget säljs för ”sanslöst många miljoner” och vår berättare är 33 år gammal ekonomiskt oberoende. Den eventuellt orolige lugnas snabbt: Eriksson är sju år senare samma gamle kille med samma gamla polare.
Och domarkarriären? Spikrakt uppåt. Han är enastående under Milan - Barcelona och får över 100 positiva sms efter en annan stormatch.
”Vår hjälte är på banan igen”
Även nyss avslutade VM blir en succé. USA:s vicepresident Joe Biden och Leonardo DiCaprio sitter på läktaren! Stjärnor kommer fram och kramar honom efter en av matcherna!
Ett annat program hade kunnat handla om den utsatthet en domare på den här nivån måste uppleva: sekundsnabba beslut ska fattas inför superegon på plan och 80 000 fanatiska åskådare på läktarna och reportrar som tävlar om att skriva elakast.
Jo, även misslyckanden redovisas. Glasgow - Sevilla är en mardröm. Eriksson missar såväl en solklar straff som en utvisning. Den holländske observatören är inte nådig efteråt och domaren ansätts av tvivel.
Men vår hjälte är snart på banan igen, lyckas heroiskt nog hantera besvikelsen över att inte få döma vm-finalen och inkasserar beröm till höger och vänster.
Jag hade velat höra mer om ensamheten på planen och ångesten och vad som får en människa att vilja ha ett av världens svåraste jobb.