De försökte hjälpa till – men ombads vänta
Publicerad 2013-08-27
Bröderna Björn och Aron Tingwall, 21 och 22, samt Jim Nilsson, 22, försökte dra fram en studsmatta till det brinnande vårdhemmet.
De ombads avvakta och när de väl fick göra det var det för sent.
– Det känns jättehemskt, som att man kunde ha gjort något mer, säger Björn Tingwall.
När Björn, Aron och Jim försökte dra fram studsmattan för att hjälpa en man, som var fast på övre våningen, sa räddningsledaren till dem att avvakta.
– Mannen på högsta våningen skrek på hjälp, han hade tagit av sig tröjan och spänt den som ett munskydd över sitt ansikte. Vi hämtade studsmattan så att han skulle kunna hoppa ut, men då sa räddningsledaren att vi skulle vänta, säger Björn Tingwall.
När de senare fick göra det var det för sent.
– Det dröjde 40 minuter innan brandkåren var här med sin långa stege. Det var verkligen 40 minuter för sent. Då var mannen borta. Det kändes i magen när han tystnade, säger Jim Nilsson.
”Det var kört”
Göran Svensson är granne med vårdhemmet. Han vaknade runt midnatt av en smäll och gick ut för att se vad som hände. Göran såg då hur det brann på balkongen, på tredje våningen av vårdhemmet.
Han ringde räddningstjänsten, men de var redan larmade.
– Sen tog det 20-25 minuter, garanterat, innan de var här och började släcka. Hade de kommit inom tio minuter hade de klarat det. När de var här hade det tagit sig i taket, så det var kört, säger Göran Svensson.
”Försökte få ner honom”
På översta våningen var en ensam man fast. Göran berättar hur mannen lutade sig ut och hostade.
– Vi ropade och försökte få ner honom.
Göran berättar om killarna som ordnade fram studsmattan.
– En tjej som bodde på hemmet stod nedanför och ropade att killen skulle hoppa. Men han var för omtöcknad, säger Göran Svensson.
Så han klarade sig inte?
–Nej, det var kört.