”Jag tänkte hoppa från 6:e våningen”

Elisabet Frerot, 49, var ­korrespondent i Paris när hon år 2001 fick sjukdomsbeskedet.

Hon hade drabbats av ms.

Nu berättar hon om sin kamp.

– Det var som att dra ner en rullgardin för hela livet, säger hon i TV4:s ”Malou ­efter tio”.

helskärm

Elisabet Frerot kände sig ung och på gång. Hon arbetade som korrespondent

i Paris, klättrade i berg och hade planer på att bestiga Mount Everest.

Efter en extremt intensiv arbetsperiod med rapporteringen från terrordåden

i New York 2001 kände hon sig hängig.

– Jag satt på tåget ifrån Bryssel och skulle ta emot en iskall Coca-cola och brände mig på den. Tänkte att det var jättekonstigt. Hade ondare och ondare och konstiga domningar, säger hon till ­Aftonbladet.

– Jag förstod att någonting var fel, men jag trodde bara att jag var väldigt trött.

Efter några månader av ­läkarbesök slog beskedet ner som en bomb.

Elisabet Frerot hade ms.

Kom en skyddsängel

Hon bodde då ensam

i Paris i en lägenhet på sjätte våningen och minns att hon ställde sig i fönstret och tittade ut.

– Det var som att dra ner en rullgardin för hela livet. Jag stod i fönstret på sjätte ­våningen där jag bodde och på allvar tänkte att jag ­skulle ­hoppa ut genom fönstret, ­säger ­Elisabet Frerot

i ”Malou efter tio” i TV4.

När Elisabet stod i fönstret ringde det på dörren.

– Det kom en skyddsängel, säger hon.

Det var en god vän som hon pratat med tidigare ­under dagen som förstått hur hårt hon tagit beskedet.

– Nu vet jag inte om jag verkligen hade hoppat, men det var verkligen så jag ­tänkte. Tack och lov blev jag avbruten.

Ville inte berätta

Elisabet valde att inte prata om sin sjukdom på jobbet eller offentligt. I intervjun med kollegan Malou von ­Sivers berättar Elisabet hur hon dragit sig för att berätta om sin sjukdom för chefer.

– Jag ville ha de intressanta uppdragen, att de skulle våga ge mig ett uppdrag. Den som är sjuk i dagens samhälle står ju inte så högt i kurs, säger Elisabet i TV4.

En av anledningarna att hon nu, 13 år senare, väljer att prata öppet om sjukdomen är för att hon vill visa att det går att ­leva ett bra liv även om man har ms.

– Jag hade en diffus bild av sjukdomen att man skulle bli som en grönsak. Jag tog det som en dödsdom. Det var det värsta jag varit med om. Jag såg ingen ­anledning att leva vidare, säger hon till Aftonbladet.

Beundrar Hoffsten

Hon berättar att det som inspirerat henne till att ­våga berätta om sjuk­domen och sin kamp var en intervju med sångerskan Louise Hoffsten, som också lever med ms.

– Jag beundrar verkligen hennes mod. Hon var en stor förebild för mig när jag blev sjuk. Jag kände ­bara, ”varför vågar inte jag prata?”.

Nu understryker Elisabet Frerot att det är viktigt att prata om sjukdomen, att mycket har hänt när det ­gäller mediciner och att man trots diagnosen kan ­leva ett bra liv.

Hon säger att hon klarat sig bra och har sedan ­beskedet 2001 arbetat som korrespondent i Paris och New York och varit programledare för ”Kalla fakta”, ”Nyheterna” och ­”Nyhetsmorgon” samt lett valvakor och varit reporter i TV4.

– Jag mår ganska bra. Jag har ju fortfarande ont. Har symptom som jag dras med. Jag är bara väldigt glad att jag hör till dem som ändå har ­klarat mig så bra, säger ­Elisabet Frerot.