”Föräldrarna nästan alltid de skyldiga”
Publicerad 2011-07-11
Dödligt våld mot barn är mycket ovanligt.
Men när unga mördas är det nästan alltid föräldrarna som är skyldiga.
– Det handlar ofta om personer med allvarliga psykiska problem, säger kriminologen Mikael Rying.
Det fasanfulla knivmordet på den sjuårige pojken i Umeå chockade till och med kriminologen Mikael Rying på Mittuniversitetet.
I sin roll som analytiker har han studerat hundratals mordfall och statistiken är tydlig kring barnamord.
– I 80–90 procent av fallen är det föräldrarna som är gärningspersoner. Ju yngre barnet är desto vanligare är det att det är mamman. Dödligt våld mot barn sker i huvudsak i hemmen, där finns det få eller inga vittnen alls. Det är svårt att ingripa vid tiden för brottet och barnet är helt utlämnat till den som är satt att ha ansvar för det. Det är väldigt ovanligt att det finns gammal misshandel bakom, säger Mikael Rying.
Varför mördar man ett barn?
– I huvudsak handlar det om människor med allvarliga psykiska problem. Motiven är sällan riktade mot barnen, om det inte är väldigt små barn. Det kan finnas de, särskilt män, som inte klarar av att barnen skriker.
Hur reagerar gärningspersonerna när de väl begått mord?
– En del tar livet av sig i samband med brottet, och de som inte gör det brukar själva kontakta sjukvården. Det finns de som begriper vad de gjort. Vi hade ett fall i Mjölby för något år sedan där en styvpappa dödade sambons tvåårige son. Han ringde själv efter ambulansen.
Hur vanligt är det med dödligt våld mot barn?
– Det har skett en mycket kraftig minskning av de här brotten, från i genomsnitt tio fall per år i början på 90-talet till att nu vara nere på tre fall per år de sista sex åren. Det har minskat med två tredjedelar samtidigt som antalet barn i samhället blivit fler.
Vad beror minskningen på?
– Det vet man inte. Det finns ingen som har undersökt det här. Jag har gjort en ytlig genomgång och sett att det framförallt är de fall där gärningsmannen begår självmord som minskat. Man kan ha olika hypoteser kring det, det kan vara så att den allt större utskrivningen av antidepressiva medel har spelat in.
Är sådana här brott planerade?
– Nej, ytterst sällan. För det mesta sker det i stundens ingivelse eller med kort tidsperspektiv från det att de bestämmer sig till att det blir av.
Är det vanligt att föräldrar agerar i samförstånd?
– Nej. Det finns sådana exempel, men då tar de också sina egna liv. När en förälder mördar sitt barn så sker det när de är ensamma med barnet.