– Jag skriver om min röv
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2006-12-15
Fotbollsfrun med baktankar – möt vår nya kolumnist
Många har lärt känna henne som den anonyma bloggaren Fotbollsfrun.
I dag avslöjar hon sin rätta identitet: Malin Wollin, 28.
Hon är Aftonbladets nya gästkolumnist.
– Jag skriver om min röv.
Hon säger så. Egentligen heter det stjärt, kanske rumpa. Men inte röv.
– Jag säger röv, säger Malin Wollin en gång till.
Hon blev rättad som barn när hon sa röv. En kompis mamma sa: ”I detta hus säger vi stjärt”.
– Nu är jag vuxen. Nu säger jag röv så mycket jag vill. Det är min protest.
”Hemsk relation”
Stjärten, rumpan, röven, är ett kärt ämne i Malin Wollins texter.
– En röv ska vara kort, inte lång – min är lång. Alla kvinnor vet att röven blir ännu längre med åren – jag är ung.
Nyss kom hon hem från Gran Canaria. En prövning, säger hon om bikinitiden vid poolen.
– Bröst kan man skjuta ut, mage kan man hålla in. Men röven, den är där den är. Min relation till den är hemsk.
Därför finns Malin Wollins bakdel med redan i första kolumnen.
– Jan Guillou får skriva om Gazaremsan, så skriver jag om min röv. Jag tycker det är en bra uppdelning.
Det finns också annat som upptar Malin Wollins tankar. I sin nätblogg skriver hon om vår planet, klimathotet. Hon brinner för människoöden.
Avslöjad bloggare
– Jag älskar människor, att läsa om människor. Kända och okända. Jag är perverst intresserad av varför folk gör som de gör.
I den här frågan avslöjar jag en hemlighet: Det är du som skriver bloggen Fotbollsfrun – varför heter den så?
– Därför att jag är fotbollsfrun. Min sambo Joachim Lantz spelar i Kalmar FF. Han är måttligt nöjd med hur mycket jag nu lämnar ut honom. Laget är inte Real Madrid, men här i Kalmar är det det. Vi kan knappt gå en meter på stan utan att folk vill prata fotboll.
Gillar du det?
– Visst. Det är roligt, men det är också ensamt att vara fotbollsfru och jag är ingen sporttjej. Jag babblar och äter godis på matcherna och har ingen aning om vad ”springa i djupled är” eller varför de skriker hora till domaren. Fast efter sex år på läktaren är jag trygg i min okunnighet.
Petter Ovander