Toppensommar väntar – för mördarsniglarna

Mördarsniglarna är ett återkommande problem i svensk natur och svenska trädgårdar – ett problem vi aldrig kommer att bli av med, säger snigelexperten Ted von Proschwitz.

De bruna sniglarna har nu dessutom nått en bra bit upp i norra delen av Sverige.

I mitten på 1970-talet upptäcktes den första mördarsnigeln i Sverige. Nu finns de ända uppe i Lappland.

– I år var det en väldigt tidig säsong, jag såg mördarsniglar som var aktiva redan vid påsk. Det har regnat mycket och när det väl var lite torrt så påverkade det ändå inte nämnvärt, säger Ted von Proschwitz, intendent vid Göteborgs naturhistoriska museum.

Är det däremot torrt under våren blir det svårt för de unga sniglarna att överleva då de är mer känsliga för torka än vuxna. Om många dör är det färre som går in i sommaren för att lägga sina ungefär 400 ägg per snigel.

– Det som krävs för att det nu ska bli en dålig sommar för sniglarna är att det inte skulle regna på flera månader.

Bidar sin tid

Vid torka försöker sniglarna hålla sig undan. De gräver ner sig och ligger och väntar på fukten som är avgörande för deras egna liv men också för att deras ägg ska överleva. Sniglarna lägger inte alla ägg samtidigt utan portionerar ut 10–30 stycken åt gången under hela sommaren och början på hösten.

De som har fortplantat sig under året dör första eller andra veckan i oktober. Efter det syns endast ungdjur i olika storlekar. De gräver sedan ner sig och övervintrar till våren då de växer till sig för att bli könsmogna.

Liksom alla landlevande snäckor är mördarsniglarna hermafroditer. De parar sig med andra men om de inte hittar någon kan de befrukta sina egna ägg.

– Det räcker med ett enda ägg eller en enda snigel för att den ska kunna etablera en population. Och där har vi nog en av förklaringarna till att den spridit sig så snabbt, säger Ted von Proschwitz.

“Bland de värsta i världen”

En annan förklaring är klimatförändringarna med varmare och fuktigare väder. Nu finns mördarsniglarna uppe i inre Lappland vid Vilhelmina. Något som von Proschwitz inte trodde skulle kunna ske.

Sedan har de också ett aggressivt och glupskt ätbeteende vilket gör dem till svåra skadegörare.

– Det gör det ju till en väldigt besvärlig art. Man brukar ju klassa den bland de hundra värsta invasiva arterna i världen, berättar han.

Trots det omfattas inte mördarsnigeln av någon lagstiftning om invasiva främmande arter.

– Man har insett att det är för sent. Att utrota arten är fullkomligt omöjligt. Det man får inrikta sig på är att hålla populationen nere.