Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Bror

Hon fick tillbaka sin dotter – efter 12 år

Publicerad 2011-06-10

Dorsa kidnappades på dagis – nu har hon återförenats med sin mamma

ÅTERFÖRENADE Både Mahnaz och Dorsa har fått skyddade identiteter, sedan Dorsas pappa dödshotat dem båda. ”Jag ska göra allt för att skydda henne”, säger Mahnaz Delfi. Därför visas inte Dorsas ansikte i tidningen.

Dorsa, 5, kidnappades från dagis till Iran av sin pappa – och växte upp inlåst med fotbojor.

Nu – tolv år senare – återförenades hon med sin mamma på Arlanda efter en dramatisk flykt.

– Det här är den lyckligaste dagen i mitt liv, säger mamma Mahnaz Delfi.

Mahnaz Delfi.

Dorsa, i dag 17, ler tyst och tittar på sin mamma, som inte kan sluta ta i henne.

Mahnaz Delfi, 41, kan fortfarande inte tro att det är sant. Tårar och skratt i lyckorus blandas om vartannat.

Sedan dagen då Dorsa försvann, den 6 juni 1999, har Mahnaz Delfi inte klarat av annat än att kämpa för att få tillbaka sin dotter – och försöka överleva varje dag.

Tolv evighetslånga år har gått, och förutom en enda bitterljuv gång 2003 i Iran, har exmaken inte låtit Mahnaz se eller prata med sin dotter.

Kedjades fast

Men för en månad sedan lyckades Mahnaz Delfi kontakta henne. Via svenska och iranska utrikesdepartementen kunde hon ordna fram pass och de papper som krävdes, så att Dorsa skulle kunna ta sig tillbaka till Sverige.

I Iran kedjades Dorsa ofta fast med fotbojor och låstes in på sitt rum av pappan och pappans hustru. Dagen hon bestämde sig för att rymma satte hon på sig tio strumpor – för att kunna ta av dem en efter en och glida ur fotfängslen som styvmodern tvingat på henne.

Efter det hoppade Dorsa ut från fönstret.

Ända fram till stunden då Dorsa kom ut från gaten på Arlanda, var Mahnaz livrädd för att något skulle gå snett. Men där och då släppte tolv års mardröm.

– Jag har förlorat hennes barndom. Men nu måste vi se framåt, säger Mahnaz Delfi.

Rummet står orört

Under alla år har Dorsas rum lämnats orört. Varje gång Mahnaz passerat hennes gamla dagis, har hon drabbats av panikångest.

– Jag har kollapsat flera gånger. Ibland har jag tänkt ”nu ger jag upp”.

Dorsa själv kommer inte ihåg mycket från när hon fördes bort, och på frågan om hur hennes uppväxt varit svarar hon kort:

– Bra.

”Alla kramades, grät”

Hon hade inget annat med sig till Arlanda än kläderna hon flydde i. I går åkte mor och dotter och storshoppade före den stora återträffen med släkten.

– Alla kramades, grät och skrattade. Det här är det största som hänt, säger Mahnaz.

Dorsa har inte fått gå i skolan, men trots det lärde hon sig att läsa. Nu vill hon studera till grafiker.

Den 49-årige pappan greps i Sverige efter att ha varit anhållen i sin frånvaro, och dömdes i februari till fyra års fängelse för egenmäktighet med barn.