Erdogan vinkar adjö till EU
Våld och censur riskerar att stänga dörren till Europa
Bristen på respekt för de mänskliga rättigheterna var länge övriga Europas främsta skäl till att säga nej till turkiskt EU-medlemskap.
Med sitt våld mot demonstranterna och planer på att censurera sociala medier kan Tayyip Erdogan vara på väg att vinka adjö till EU.
När han kom till makten för tio år sedan inledde han en process att städa upp Turkiets usla rykte efter år av militärdiktatur och militärstyrda regeringar. Demokratiska reformer genomfördes. Pressen fick friare tyglar. Tortyren i fängelserna minskade. En del politiska fångar släpptes.
Många EU-ledare prisade Erdogan för att ha inlett de "nödvändiga reformerna" för att på sikt bana väg för ett EU-medlemskap.
Nu är hyllningskören inte fullt lika entusiastisk.
Många Europeiska ledare är upprörda över den turkiska polisen övervåld mot demonstranterna. Flera tusen människor har skadats, åtminstone fyra är döda. Scenerna från Taksimtorget och andra städer i Turkiet påminner mer om hur det brukar gå till i diktaturer när folkuppror slås ner.
Censur av sociala medier
Det andra som upprör är Erdogans konfrontatoriska attityd. Han drar alla demonstranterna över en kam och kallar dem "extremister" och "vandaler". Han - och andra företrädare för regeringen - hävdar att twitter och andra sociala medier är en farsot som blåser under oroligheterna. Planer finns på att censurera sociala medier.
Sammantaget låter det knappast som uttalanden från en regering som planerar att följa EU:s bindande charter för mänskliga fri- och rättigheter där yttrandefrihet är en grundsten.
Tvärtom ger Erdogan de kritiker vatten på sin kvarn som brukar hävda att Turkiet bara gjort kosmetiska förändringar för att få igång EU-förhandlingar men egentligen inte alls har några planer på att i grunden förvandla sig till en europeisk demokrati
Carl Bildt som nästan oavsett hur Ankara agerar brukar tala sig varm för turkiskt medlemskap är den här gången öppet kritisk.
– Jag hopps att turkiska företrädare tar sitt förnuft till fånga och avstår från all slags censur på sociala medier, säger han.
Gamla synder
I ett för Catherine Ashton ovanligt skarpt uttalande påminde EU:s utrikesminister Cathrine Ashton Turkiet om att medlemsförhandlingar med unionen "förpliktigar till att garantera mänskliga rättigheter".
En uppsträckning som är på sin plats inte bara när det gäller dagens demonstrationer. Erdogans styrande AKP-parti har de senaste åren tenderat att falla tillbaka till gamla synder. Turkiet har fler journalister fängslade än Kina och Iran. Rapporter om tortyr kommer åter från turkiska fängelser.
Försämringen sker samtidigt som Erdogan vill göra Turkiet till en regional stormakt med lika mycket fokus österut som mot Europa. Han vill visa EU att Turkiet mycket väl klarar sig utan unionen.
När Erdogan avgör hur han ska agera fortsättningsvis bör EU-medlemskap ändå vara en av de faktorer som väger tyngst. Tänker han slå ner demonstrationerna oavsett hur mycket våld han måste ta till är risken stor att han för lång tid slår igen dörren till Europa.