Bröderna hade inte setts på sex år – fann varandra i Sverige

Isabelle Nordström

Islamisterna försökte skära halsen av honom, men Abdullahi Hassan, 16, lyckades fly.

Ärrad gick han ensam längs tågrälsen genom Europa.

På flyktingboendet i Flen kom glädjechocken – på väggen hängde en bild av brodern han inte sett på sex år.

– Jag trodde inte att det var sant, säger Abdullahi.

Bröderna Abdirashid, 21, och Abdullahi Hassan, 16, hade inte setts eller hörts sedan de skiljdes åt i krigets Somalia.

Det är sex år sedan.

Så förra veckan ringde Abdirashids telefon där hemma i Flen. Det var flyktingboendets personal som sa att hans lillebror var där.

– Jag trodde dem inte, men de sa ”kom hit och titta själv”, säger Abdirashid.

Det var sant.

Nu sitter de tillsammans i tolkrummet på HVB-boendet, där Abdirashid bodde när han själv kom som ensamkommande flyktingbarn 2009. Han tolkar åt sin lillebror. De vågar inte ställa upp på bild.

Kidnappades av islamister

Bröderna är uppvuxna i Somalias huvudstad Mogadishu, där krigen har avlöst varandra. För att äldsta sonen Abdirashid skulle kunna fly för ett bättre liv i Sverige sålde mamman familjens hus.

Han kom fram, men förlorade kontakten med familjen som var kvar.

– När jag efter några år fick fram ett telefonnummer och ringde visste de inte var min bror var, säger Abdirashid.

Han berättar att den yngre brodern kidnappats av al-Shabab. Islamiströrelsen försökte få honom att spränga sig själv i en bil vid regeringskvarteren.

– Du överlever inte om du tar risken, säger Abdirashid.

Abdullahi misshandlades när han vägrade. Runt halsen har han ett kraftigt ärr efter att al-Shabab försökt att skära halsen av honom, berättar hans storebror.

Men Abdullahi överlevde, hamnade på sjukhus och lyckades fly till Europa.

Såg bild på brodern

Efter att ha vandrat med syriska flyktingar längs tågspåren i Serbien kom han förra veckan till Flen.

Abdullahi trodde att den äldre brodern bodde i Sverige – men hade ingen aning om var.

– Jag var orolig, för jag visste inte vart jag var på väg, säger Abdullahi.

Men i sällskapsrummet på boendet för ensamkommande han placerats på såg han tre bilder på väggen, bilder av barn som bott på där tidigare.

– Jag såg att det där är min bror. Först trodde jag det inte, utan gick riktigt nära och kollade noga, säger Abdullahi, som började gråta.

Det visade sig att den äldre brodern bodde i en egen lägenhet tvärs över gatan. Bröderna kände igen varandra direkt – trots att Abdullahi bara var tio år när de sågs senast.

– Vi grät och kramades, säger Abdirashid, som inte ens vetat om brodern var död eller levande.

– Många har förlorat sina syskon, men jag hade en känsla av att han levde. Inte att han mådde bra, men att han levde.

”Trodde inte det var sant”

De ringde familjen i Somalia, som numera bor i ett stort flyktingläger nära gränsen till Kenya.

– Morsan och farsan trodde inte att det var sant, men de blev så glada, säger Abdirashid.

I våras tog han studenten och jobbar nu natt inom psykiatrin. Han drömmer om att fortsätta jobba inom sjukvården – och det gör den yngre brodern också.

Men först måste Abdullahi få reda på om han får stanna i Sverige.

– Jag försöker att prata svenska med honom så att han ska lära sig snabbt, säger Abdirashid.