Hittade jättemanet – på sommarlovets sista dag
Publicerad 2014-08-17
På sommarlovets sista dag hittade Ella, Vera och Olga Sveriges kanske största lungmanet.
Men det var ingen slemmig typ som tagit sig till stranden i Fjällbacka.
– Den var hård, ytan kändes ungefär som svålen på en julskinka, säger Veras och Olgas mamma Linda.
Den stora maneten hittades av Ella Egnell, 12, och systrarna Vera och Olga Niemandius, 12 och 10, som firade sommarlovets sista dag i Fjällbacka skärgård tillsammans med Veras och Olgas föräldrar och lillebror.
– Vi var ute med båten och skulle bara bada. När vi hade gått av såg vi något stort orangelila i vattnet, vi trodde att det var en jättestor brännmanet, säger Vera.
– Jag gillar inte brännmaneter så mycket, så jag blev ganska rädd först, säger lillasyster Olga.
”Trodde det var en tyllkjol”
De kallade dit Olgas och Veras mamma och pappa.
– Jag trodde först att det var en stor tyllkjol, men så gick jag dit och såg att det var en manet. Vi visste inte om den var farlig och kunde brännas, men så tog vi på den och kände att den var väldigt hård. Maneter brukar vara mjuka, men ytan kändes ungefär som svålen på en julskinka, säger Linda Belanner, 41.
De skickade en bild på maneten till en marinbiolog, som upplyste dem om att det var en så kallad lungmanet. En ovanligt stor sådan dessutom – en meter lång och med en klocka på nästan 50 centimeter.
– Det är en rejäl best. Det är inte så ovanligt att lungmaneter driver in mot Sverige vid den här tiden på året. Men jag har aldrig sett en så här stor, säger marinbiolog Matz Berggren till GP.
Simmade ut till havs
Normalt sett brukar lungmaneter uppehålla sig i vattnen kring Storbritannien.
– Jag är uppvuxen i Fjällbacka men har aldrig sett den här typen av manet förut, säger Linda.
Efter knappt en timme bestämde de sig för att försöka ta upp den till synes döda maneten på land.
– Precis då märkte vi att den levde och ville ut till havs, och då sa vi bara ”hej då” till den. Den började simma sakta, men sen gick det ganska fort och så försvann den, säger Linda.
För Ella, Vera och Olga blev den sista dagen på sommarlovet något alldeles extra.
– Det här får vi berätta om i skolan, säger Olga.