Arafat grävs upp - men palestinierna har annat att tänka på

Peter Kadhammar

Ramallah. Dagen var varm men grå när de lyfte på stenlocket och tog fram Yassir Arafats kvarlevor. Experter från Frankrike, Schweiz, Ryssland och den palestinska myndigheten delade på samma prover från den gamle gerillaledarens förmultnade kropp, och inom tre månader får vi veta om han dog av förgiftning eller naturliga orsaker.

Om han dog av det radioaktiva giftet polonium 210, som det schweiziska radiologiska institutet i Lausanne funnit på hans kläder, vem var det då som mördade honom hösten 2004?

Vad visste de välklädda herrar som på eftermiddagen i går ställde sig bakom en hedersvakt för att än en gång begrava sin döde ledare?

Var mördarna Yassir Arafats israeliska fiender som han bekrigat, slutit fred med, blivit grundlurad av, gjort uppror mot, blivit besegrad, isolerad och förnedrad av?

Varför skulle de döda en man som de behandlade som de ville?

Vem av presidentens förtrogna hjälpte dem i så fall?

Den palestinska regeringen ville ha återbegravningen diskret och värdig. Man lät hänga blå presenningar på stängslen runt Arafats mausoleum för att förhindra insyn, men det privata TV-bolaget Palmedia på andra sidan gatan hyrde ut platser på sitt tak till de journalister som kunde betala i dollar.

Där stod världspressen och såg den den strama hedersvakten, politiker och dignitärer som sakta gick på en röd matta och lämnade stora kransar och bugade framför ... framför en blå presenning som hängde för ingången till mausoleet.

Inga nyfikna Ramallahbor häckade på gatan utanför. Där var tomt. Det var en alldeles vanlig dag i Palestinas huvudstad, en dag med sedvanlig trängsel runt Lejontorget i centrum, en dag då alla är i rörelse men så lite händer, mer än ett långsamt, till synes obevekligt fall.

Varför skulle de bege sig till Abu Ammars mausoleum för att trängas framför några blåa presenningar? Var och en har sina bekymmer – alldeles för många! – och funderingar.

Issam Amira, 37, tekniklärare, skyndade med en portfölj under armen. Han sa:

– Jag tror att presidenten förgiftades. Han var ju inte sjuk. Sedan dog han plötsligt. Vi har rätt att veta sanningen.

I maj sänktes Issams lön från 3 500 shekel i månaden till 1500. Den palestinska myndigheten har inga pengar.

– Vi är säkra på att presidenten mördades, sa en 25-årig student, Iman, och hennes svägerska Israa, 19, höll med.

– Det var en israelisk-palestinsk konspiration, sa Iman. President Arafat stod i vägen för Israel och de som ville samarbeta med israelerna.

Strax bredvid satt en gammal brödförsäljare med sin slitna trävagn och några limpor garnerade med sesamfrön.

– Vi vill veta sanningen, sa han och tog fram en filtercigarett ur sin tjocka vinterjacka. Han tände den långsamt.

– Vi vill veta vad som skedde och vilka som konspirerade för att döda presidenten.

Bredvid gubben stod en stolpe med en sirlig skylt: "Jerusalem 14,63 kilometer". Det geografiska avståndet är försumbart men det politiska oändligt: Israel har stängt den heliga staden för palestinier.

Över skylten hängde en vepa med en bild på Arafat och den nuvarande presidenten Mahmoud Abbas. Texten löd: "Tillsammans mot ett internationellt erkännande".

Mahmoud Abbas deltog inte i ceremonin i går. Han hade flugit till New York där han i FN på torsdag ska begära att Palestina erkänns som stat och får observatörsstatus.

Skulle det vara ett steg närmare ett självständigt, fungerande samhälle för palestinierna? Abbas har sitt kontor i Mukataa, Ramallahs Rosenbad, bakom Arafats mausoleum.

I Mukataa tillbringade Arafat sina sista två år i en isolering Israel påtvingade honom. Han var en gammal man med darrande händer och allt mindre att säga. Han är begravd på platsen för sin sista förnedring. Hur många tror att det blir en plats där Mahmoud Abbas firar triumfer?

När ceremonin var över rullade två soldater ihop den röda mattan. Dignitärerna skingrades, hedersvakten återgick till sina baracker och rättsmedicinarna hade ett långt och grannlaga arbete framför sig.

Kanske kan de skingra mysteriet kring Yassir Arafats död. Men det finns tusen andra att lösa.