Kämpade – i fem dagar
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2011-01-25
Hon åt smält snö för att överleva.
Försökte ta sig från bilen, skar sig i händerna, och gav upp.
Efter fem dagar i den igensnöade bilen slutade Kerstin Segerberg att skriva lappar till omvärlden.
Klockan är strax efter halv sex den 14 december 2010 när prästen Kerstin Segerberg, 78, syns vid liv för sista gången.
Några timmar tidigare har hon tankat sin silverfärgade Citroën på bensinmacken i Svensbyn och ett vittne ser henne nu köra norrut. En väl inpackad julblomma ligger i baksätet och några mil bort väntar församlingsmedlemmarna Nils och Karin Augustsson på hennes besök.
Kerstin har redan förvarnat dem om att hon ska komma. Men vägarna är dåligt plogade, svåra att lokalisera i mörkret, och temperaturen sjunker ner mot minus 20 grader. Det kan ta lite tid, varnar hon.
Men timmarna går. Paret Augustsson väntar.
Dyker inte upp på ”grötfesten”
Fem dagar senare, den 19 december, skulle Kerstin ha bakat pepparkakor och sålt lotter på församlingens årliga ”grötfest” – men hon dyker aldrig upp. Vännerna blir oroliga och larmar polisen. Ett massivt sökande inleds. En bandvagn, helikopter och ett tiotal polispatruller kallas till området kring naturreservatet Glaskogen. Det spekuleras om mord – och polisen efterlyser en okänd liftare som setts på vägarna i trakten.
Nu i efterhand har polisen konstaterat att Kerstin Segerberg förmodligen körde fel, hamnade på den oplogade vägen intill sjön Mjögtvängens östra strand och körde fast.
Skrev själv om dödskampen
Aftonbladet kan i dag avslöja nya uppgifter om Kerstins okända dödskamp – dokumenterad av henne själv.
På fyra etiketter som Kerstin klistrat fast på ratten framför sig skrev hon med svart kulspetspenna om sina fem sista dagar i livet i den iskalla bilen.
Hon beskriver bland annat hur hon äter smält snö för att stilla hungern. Om de djupa drivorna – omöjliga att ta sig fram i. Och den evighetslånga väntan på hjälp.
– Hon var väldigt duktig på att uttrycka sig, både i tal och skrift. Jag blir inte förvånad när du berättar att hon gjort försök att kommunicera med eftervärlden. Hon var sån. Ville alltid berätta, alltid förklara och förstå, säger väninnan Birgitta Rolöf, kyrkoherde i Silleruds församling.
På den femte dagen, samma dag som ”grötfesten” äger rum, lämnar Kerstin Segerberg sitt sista meddelande till omvärlden.
Gör ett sista desperat försök
Klockan 13.00 skriver hon att hon ska lämna bilen i ett försök att ta sig till byn Tegen. Hon känner sig svag av utmattning, sömnbrist och hunger och är mycket osäker på om hon kommer att lyckas.
Alla lappar, utom den sista, är helt rena från smuts och blod.
En av polisens teorier är att hon skadade händerna vid det sista försöket att nå hjälp. Kort därefter tog hon sig tillbaka till bilen och gav upp. Därefter upphör alla meddelanden.
Den 13 januari hittades Kerstin Segerbergs kropp kraftigt nedfrusen i bilens ena framsäte.
Bara ett par hundra meter bort hade polisen tidigare letat med den bandvagn som använts i sökandet.
– Det känns naturligtvis fruktansvärt tragiskt, tänk att de var så nära ändå. Hon saknas oss verkligen, säger kyrkoherde Birgitta Rolöf.
”Hon ville väl berätta”
Kerstin har tidigare arbetat som språklärare och skrivandet har länge varit ett av hennes största intressen.
– Jag blir inte förvånad. Det låter väldigt mycket som Kerstin. Hon ville väl berätta hur allt hade gått till så att vi skulle veta. Men att hon satt där fem dagar alldeles själv… Det känns fruktansvärt att tänka på, säger en nära vän.