Det svänger, Nisse

Håkan Steen

till Nisse Hellberg

ROCK Wilmer X var alltid väldigt bra på att få gammal musik att låta ny.

På egen hand lyckas Nisse Hellberg få ännu äldre musik att låta minst lika ny.

Han började resan mot det här uttrycket på albumet ”Snackbar blues” för tre år sedan, tog det vidare med uppföljaren ”En tiger i tanken” året därpå och låter på nya skivan i långa stunder mer hemma än någonsin i sitt låtskrivande.

Hellberg blandar allt det där han allra helst plockar ut själv ur sin vidlyftiga skivsamling: tidig rock’n’roll och rockabilly, avskalad country, ruffig gospel och den sortens schlagerpop på svenska från 60-talet som får hans bolagsbyte till anrika Metronome att kännas synnerligen logiskt.

Samtidigt utnyttjar han den moderna studioteknikens möjligheter och låter sig backas av musiker som ser med öppna ögon på hans rotbundna rock. Så även om titeln ”En modern man” förmodligen har en skvätt ironi i sig hittar Hellberg en stil som låter helt självklar 2009.

Inte minst handlar det om texterna. De är klassisk Hellberg; roliga vardagsiakttagelser med en dos blues och allvar ständigt närvarande i botten.

Som i öppningen här. Först ståbaspumpande ”Alltid hem, hem, hem” om det skamliga i att tycka borta bra men hemma bäst. Sedan den countrylunkande ”Bok i retur”, en reflektion om hur mycket elände Bibeln har ställt till med genom århundradena.

Sådan är denne malmötiske låtskrivare. Det är sött och salt omvartannat, och saker görs sällan mer märkvärdiga än de behöver vara.

Behöver jag tillägga att det svänger med en naturlig lätthet som få andra i Sverige får till?

Ni hör det inte minst den fyndiga ”Håll ut, håll i, håll igen” eller eleganta Johnny Cash-hommagen ”En man i svart”.

BÄSTA SPÅR: ”Liten blå syster”.