”Som vän eller kollega kan man fortsätta fråga”

Linda Hjertén

helskärm

Under jul och nyår ökar våldet i nära relation.

Men hur ska man göra om man misstänker att någon far illa, och vad ska man göra om man själv är den som är drabbad?

– Det gäller att komma ihåg att man aldrig är ensam, även om det känns så, säger Åsa Witkowski, sakkunnig kvinnofrid Unizon.

Exakta siffror på hur många som utsätts för våld i nära relation är svåra att hitta.

Socialstyrelsen uppskattar att minst 75 000 kvinnor i Sverige utsätts för någon form av partnervåld varje år.

Även män kan utsättas för våld av en partner men det vanligaste brottsoffret är en kvinna. (se faktarutor i botten för kontakt till stödlinjer både för kvinnor och män.)

Mörkertalet är stort – dock vet man genom antalet larm och från organisationer som jobbar mot våldet att antal incidenter ökar under jul och nyår.

– Man är hemma med varandra då, man har inte ett jobb man kan fly undan till. Och alkoholkonsumtionen ökar ofta under långhelgerna, säger Åsa Witkowski, sakkunnig kvinnofrid Unizon.

Olika former av våld

Det finns många typer av våld.

Det fysiska, som ofta lämnar märken och som är det enklaste våldet att upptäcka.

Det psykiska, som för många är svårare att se. Till och med den utsatta själv kan ha svårt att förstå att den utsätts för våld.

– Så finns det sexuella våldet, som man kanske skäms ännu mer för och inte vill prata om. Och det ekonomiska våldet, där många upplever att det kan verka naivt att man inte haft bättre koll på sin lön och sin egen ekonomi, säger Åsa Witkowski.

Något man ser är även det digitala våldet. Där partnern trakasserar en över nätet, eller övervakar en genom att hålla koll på var man befinner sig och med vem.

– Synonymt för allt detta våld är att det drabbar många hårt och att det är nödvändigt att aldrig sluta uppmärksamma.

Varningssignalerna

Åsa Witkowski vill inte gärna prata i termerna av vad den utsatta bör göra.

– Ansvaret ligger inte på kvinnan. Hon har ofta levt i detta så länge att det blivit normaliserat och att man själv inte förstår hur destruktiv relationen är. Man har nedvärderats till att tro att ingen annan än partnern kommer att älska en. Och så finns det ofta mycket skuld hos den utsatta. Jag försöker snarare uppmuntra omgivningen att agera.

Det kan vara svårt att fråga en närstående om den utsätts för våld, särskilt om våldet inte lämnar tydliga märken på huden.

Men det finns varningstecken man som närstående kan hålla koll på:

Verkar partnern överdrivet uppmärksam, hör av sig hela tiden när ni fikar och vill veta var den andre är?

Börjar den man misstänker är utsatt dra sig undan mer och mer, kanske slutar göra sådant den brukade tycka var kul, eller aldrig kan jobba över ens en minut för att partnern väntar utanför i bilen?

– Det man som kollega, familj eller vän kan göra är att fråga: Har du det bra i ditt förhållande? Och sedan fortsätta fråga, för man får sällan ett ärligt svar första gången. Oavsett svar så gäller det att visa att jag bryr mig och jag går ingenstans och den dagen du är redo att öppna upp så är jag här, säger Åsa Witkowski.

Dokumentera skadorna

Åsa Witkowski rekommenderar även att man antingen som utsatt eller närstående till någon man misstänker är det kan kontakta en Unizonjour eller Kvinnofridslinjen. De håller öppet dygnet runt, året runt, och kan ge råd om hur man ska göra och sedan slussa en vidare till rätt instans.

– Och är det akut, ring alltid 112.

Om man som utsatt kommit så långt som att faktiskt medge för sig själv att man lever i en farlig relation kan man dokumentera sina skador eller de hot man får, exempelvis föra en dagbok med datum och klockslag och vad som skett.

Carolina Frohm är senior åklagare som jobbat med många fall med våld i nära relation. Att nå så långt som till ett åtal i just denna kategori av brott kan vara svårt.

Ofta beror det på att händelsen har ägt rum i hemmet där det saknas vittnen. Målsäganden kanske inte har kontaktat polisen i direkt anslutning till händelsen och eventuella skador finns därför inte kvar.

”Det finns hjälp att få”

Något som kan hjälpa rättsprocessen är därför den utsattas egen dokumentation.

– Mitt råd till den som anser sig blivit utsatt för brott är att kontakta polisen i direkt anslutning till händelsen. Då kan polisen eller en rättsläkare dokumentera eventuella skador genom fotografering och polisen hålla ett förhör. Utifrån förhöret kan polis och åklagare därefter bedöma om det finns annan bevisning som kan inhämtas, säger Frohm.

– I andra hand kan man berätta för någon vän om händelsen och visa denne eventuella skador och själv fotografera skador eller uppsöka sjukvård för att sjukvården ska dokumentera skador. Om man själv fotograferar skador är ett råd att se till att bilderna håller god kvalité så som att det finns måttangivelse, att det tydligt framgår av bilden vem som är fotograferad och vilken kroppsdel som är fotograferad.

Det är sällan lätt att lämna en destruktiv relation, det bör poängteras.

Ibland kan den utsatta, med rätta, vara rädd för att en separation kan eskalera en redan dålig situation. Ibland känner man rädsla över att behöva dela vårdnaden med den våldsamme partnern – vad händer med barnen när man själv inte är där?

– Men det är klart att man ska lämna när man riskerar sitt liv eller far illa varje dag, eller förhindras att göra det du önskar. Det är ofta en lång och svår process, det ska man inte sticka under stol med, men det finns hjälp att få. Och många modiga kvinnor lämnar. Det finns hopp och det finns alltid någon som är på din sida, säger Åsa Witkowski.