”Magkänslan var att jag inte hörde hemma i särskolan”

Kerstin Weigl

helskärm

Joachim Larsson mobbades i grundskolan.

Men i gymnasiesärskolan skulle han få lugn, ansåg rektorn.

– Jag blev lurad, säger Joachim Larsson, som vill stämma kommunen.

Frågan om särskola dök upp först sista året i grundskolan i Eskilstuna. Tidigare hade flera tester visat att han behövde stöd för vissa inlärningssvårigheter men var normalbegåvad.

Skulle inte mobbas

I en ny utredning 2002 konstaterades “lindrig utvecklingsstörning”.

Men att Joachim Larsson då hade förlorat sin pappa och mådde dåligt nämndes inte i utredningen som gjordes vid Mälarsjukhuset.

Rektorn talade sig varm för gymnasiesärskolan. Där skulle han inte bli mobbad.

– Min magkänsla från dag ett var att jag inte hörde hemma i särskolan, minns Joachim Larsson. Man vande sig. Men jag mådde inte bra. Jag tänkte att mitt liv var över.

En dröm höll han levande – att få arbeta med film. När han sökte filmlinjen i Skurup fick han en chock. Han var inte kvalificerad.

– Jag hade inte förstått det och ingen hade informerat.

Tog strid

Han har nu avslutat sin “riktiga” gymnasie­utbildning, 26 år gammal.

Vid en ny utredning på Karolinska 2011 konstaterades att Joachim Larsson inte har en utvecklingsstörning.

Han beslutade sig då för att ta strid – och gå till domstol.

– Många säger att jag ska släppa det här… men jag vill inte. Jag är arg.