Ett udda och egensinnigt Sommarprogram

Kerstin Nilsson

Hon rör sig som en skimrande kobra, ett kattdjur eller en insekt – och dansen har fört henne runt hela jordklotet.

Virpi Pahkinen är en udda fågel.

Lika udda och egensinnigt är hennes första Sommarprogram.

Det är lika bra att säga det på en gång:

Virpi Pahkinen är för mig, liksom säkert för många andra, som inte världsvant rör sig i dansens värld, en helt ny bekantskap.

För mig var hon totalt okänd.

Ändå är hon känd över hela världen.

Hon har dansat i över 45 länder på fyra kontinenter och hon har hyllats och prisats för sin helt unika dansstil.

Virpi Pahkinen sticker ut – på många sätt.

Hon ser ut som en tecknad seriefigur från en annan planet, med sin rakade skalle så när som på den smala flätan, och rör sig lika djurlikt och flytande över scenen som hon rör sig över jordklotet, viktlös, könslös, rastlös, mellan länder, folk och kulturer.

Hon tog studenten med högsta betyg i alla ämnen.

I dag är hon inte bara en av Nordens största dansare – hon är koreograf också och som sådan har hon jobbat med ingen mindre än Ingmar Bergman.

Det är också i Sverige hon bor numera, sedan hon började på Danshögskolan i Stockholm 1989.

Men var hon föddes och växte upp hörs på den sjungande, alltid lika vackra, finlandssvenskan.

I sitt första Sommar tar hon oss med dit där det började, till Jyväskylä i mellersta Finland. Det var där hon om nätterna, ensam under stjärnorna, i fullmånens sken, på skridskor på den närliggande sjön skapade åttor, hjärtan och spiraler på den svarta isen.

Några dansföreställningar bjöds det aldrig på i Jyväskylä, men i gymnasiet fick hon syn på ett anslag om en kurs i modern dans – på den vägen är det.

Virpi Pahkinens Sommar är som en välregisserad dansföreställning, den tar oss med ut i världen, till Beijing och Buenos Aires, till passande, rytmiska toner, men den berör inte, den känns inte, den lämnar inga spår, varken i rymden eller i sanden på stranden, i Sommarsverige.