'Hon får mig att snyfta mer än en gång'
Publicerad 2013-07-12
Torbjörn Ek har hört Louise Linders sommarprogram
Hon ser det som en förmån att få sitta vid någons dödsbädd.
Men sorgen efter sin mamma som begravdes i måndags håller Louise Linder inte tillbaka.
Jag torkar en tår när prästen Louise Linders röst stockar sig i början av sommarpratet. I måndags begravde hon sin mamma och berättar rakt på om saknaden efter den kärlek hon aldrig kommer få uppleva igen.
Men hon får mig att le både innan och efter när hon delar mammans sätt att domdera med familjen tre dagar före sin död för att få till familjeporträttet som ”skulle vara fint för alla att ha sen”.
Hur hon trodde att åtta män i en motorbåt behövde hjälp mitt ute på havet, när de i själva verket var ute efter att hjälpa henne.
Och lyckan när Ingmar Bergman ringde upp hennes 12-åriga son efter ett brev och dessutom konstaterade att sonen Oskars mamma ”hade världens vackraste röst”.
Louise Linder lyckas snabbt växla mellan glädje, skratt och tårar i sitt första Sommar. Den första timmen får hon in sin gudstro i berättelsen utan att för den skull försöka pracka på någon sin tro. Som när hon konstaterar att någon som tvivlar på om det finns en gud måste ha det betydligt svårare att ta sig genom en sorg, för att man då måste bära allt ensam.
Flera gånger kommer jag på mig själv att snyfta till Louise ord inte bara om sin egen sorg, men all den sorg som hon upplevt hos andra. När hon står och tvättar liklukten ur flätorna från ett barn vars kropp hittades sex månader efter tsunamin. Eller när sonen Oskar konstaterar att hans kompis dött, efter att ha hört om Bergmans bortgång på radion.
Men ändå är Louise Linders Sommar mest en beskrivning av hopp. Hur man tar sig igenom de svåraste av sorger, hittar strimman av ljus som är livet och klamrar sig fast vid den.
Den sista halvtimmen handlar mer handfast om Louise Linders prästerskap, och sina okonventionella metoder. Men jag känner mig inte det minsta lurad när hon avslutar med att avslöja att sommarpratet i själva verket varit ett sätt att fira mässa tillsammans med lyssnarna.