Merkel låtsas inte om sina motståndare
Publicerad 2013-09-22
BERLIN. När Angela Merkel äntrar talarstolen ett drygt dygn innan vallokalerna stänger är en sak väldigt tydlig, bortsett från de tunga påsarna under ögonen.
Merkel säger inte ett ont ord om sina politiska motståndare. Hon nämner dem inte överhuvudtaget. Det är som om de inte finns.
Konsertlokalen Tempodrom i centrala Berlin är fylld till sista plats. När Merkel tränger sig fram mot scenen omgiven av säkerhetsvakter reser sig alla och ger henne stående ovationer.
Mitt i det öronbedövande jublet verkar förbundskanslern kolugn. Hon ler på sin höjd milt.Hon verkar så mån om att riva av sitt tal att hon avbryter moderatorn och kliver fram till podiet.
Inte ens sminket kan dölja de tydliga påsarna under ögonen. Valspurten har varit intensiv. Dagen före var hon i München i ösregn.
Hon berättar hur det regnade så kraftigt rakt mot henne att hon var orolig för att den fixade frisyren skulle kollapsa.
– Jag ville ju inte se ut som en pudel framför bayrarna, säger hon och åhörarna exploderar av skratt.
Kallpratet är över. Merkel börjar prata politik.
Hon talar om alla nya jobb som har skapats under hennes tid som kansler. Om vikten av att hålla kvar vid euron. Om jämställdhet. Om utbildning av ungdomar. Om problemen med Tysklands minskande och åldrande befolkning.
Hon slår med knuten näve i luften. Hon gestikulerar.Merkel berömmer de greker och portugiser som demonstrerar mot henne när hon besöker deras hemland.– Jag glädjer mig när jag ser det, säger förbundskanslern. Det visar att Europa har demokrati. Jag upplevde det motsatta för några årtionden sedan i DDR.
Här avbryts hon av våldsamma applåder.
Merkel talar om allt. Utom en sak.
Inte med ett ord nämner hon huvudmotståndaren Peer Steinbrück eller hans SPD. Ännu mindre något av de andra partierna. Hon är inte elak. Hon gör sig inte lustig över dem. Hon går inte i polemik.
Merkel osynliggör helt sina politiska motståndare.
En medveten och effektiv taktik.
Merkel vill visa att hon står ovanför det politiska käbblet. Hon är landsfadern som bara vill tyskarnas bästa oavsett vilket parti de väljer.
– Politikens uppgift är att ge människor lust att hjälpa andra, säger Merkel som, valt rosa kavaj den här dagen. De starka ska belönas men de ska hjälpa de svaga. Bara då blir vi ett solidariskt samhälle.
Åhörarna jublar och viftar med skyltar där det står Angie på ena sidan och "Framgångsrika tillsammans" på den andra.
Häromkvällen lyssnade jag på Peer Steinbrück på Alexanderplatz. Han ägnade första halvan av sitt tal åt att skämta om och förlöjliga Merkel. Han fick många att skratta men vann han så många nya röster?
Merkel vet att hon inte behöver bry sig om sina motståndare. Hon är långt mer populär än sitt eget parti. CDU beräknas få 40 procent av rösterna. Men opinionsmätningar visar att om man bara röstade på kanslerkandidat så hade Merkel fått 53 procent.
Till och med många av de andra partiernas sympatisörer vill se Merkel fortsätta som kansler.
Utanför Tempodrom träffar jag Isabelle Machill. Hon tänker rösta på Merkel men när jag undrar varför så måste hon tänka efter en stund.
Halvt vänd mot sonen Philip säger hon till slut:
– Det känns som det Merkel gör det gör hon för Tysklands bästa. Hon verkar pålitlig. Hon har en positiv utstrålning. Istället för att prata om allt som är dåligt så snackar hon om det som går att göra något åt.
Isabelle hoppas att Merkel kan fortsätta tillsammans med sin nuvarande koalitionspartner, det lilla fridemorkatiska FDP som hänger på repen i opinionsmätningarna.
– Allt blir mycket svårare om hon måste regera i en stor koalition med socialdemokraterna.
Men efter att ha förhört sig hos bekanta och vänner tror hon att FDP klarar femprocentsspärren.
– Inte ens de jag känner som är miljöpartister verkar tycka det behövs en växling vid makten, De tycker Merkel ska fortsätta.
Merkel ler åter milt från talarstolen. Ett bedrägligt leende. Hon är i själva verket en stenhård maktpolitiker. De vet de som regerat tillsammans med henne. Peer Steinbrück var finansminister 2005-2009 när Merkel regerade ihop med socialdemokraterna. SPD har fortfarande inte återhämtat sig. Efter det vägrar han att sätta sig i en ny så kallad stor koalition med CDU.
Fridemokraterna fick 15 procent av rösterna vid förra valet. Efter att ha regerar med Merkel i fyra år är de inte ens säkra på att komma in i den tyska riksdagen.
Merkel tar helt enkelt all plats. Suger upp allt syre. Hon bestämmer och de övriga får rätta sig efter henne. I de fall hon kompromissar är det utåt ändå hon som framstår som segraren.
Det är inte bara i sina tal hon ignorerar motståndarna.
Nu återstår bara att se vem som blir nästa offer.