Studenten Sahar, 22, ska utvisas till talibanregimen
Sverige sticker ut – beviljar färre än något annat EU-land
Publicerad 2022-06-05
Chalmersstudenten Sahar Soltani, 22, ska utvisas.
Hon och hennes familj är några av de många afghaner som riskerar att skickas tillbaka samma väg som nyligen trafikerades av svenska evakueringsplan som räddade människor undan talibanregimen. Nu är Sverige i stället det land i EU där asylsökande från Afghanistan har svårast att få uppehållstillstånd.
– Hur ska vi överleva där? säger Sahar.
Studenten Sahar, 22, ska utvisas till Talibanerna: Kommer straffa migIngen lägger märke till Sahar Soltani när hon vandrar genom campusområdet på Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Hon bär på en tung ryggsäck med dator och kurslitteratur och när hon en stund senare sitter på skolans bibliotek med en bok om global nätverkskommunikation uppslagen framför sig, ser hon ut som vilken student som helst.
Det är hon inte.
Samtidigt som hon läser andra terminen här kämpar hon med oron över att Migrationsverket nyligen beslutade att hon, hennes föräldrar, 16-åriga systern Sara och bröderna Elias, 12, och Benjamin, 6, ska utvisas till talibanernas Afghanistan.
Det är inget hon har berättat om för sina kursare.
– De tror att jag har det bra och att jag är på samma nivå som dem, säger hon samtidigt som hon plockar fram sin laptop.
Kom till Sverige 2015
I mitten av augusti förra året såg hon filmklippen på människor som i desperation klamrade sig fast vid plan som var på väg att starta, för att sedan falla mot sin egen död. Det asylsökande afghaner varnat för, hade till slut inträffat. Talibanrörelsen var tillbaka vid makten och samma skräck som en gång drivit Sahars familj att lämna landet, gick nu att bevittna i scenerna från flygplatsen i Kabul.
– Det var hemskt. Människorna ville fly för att få trygghet och de visste att allt skulle bli värre när talibanerna tagit makten, säger Sahar.
Familjen Soltani kom till Sverige hösten 2015 och har tillbringat större delen av tiden utanför Gislaved och i närheten av Kalmar. Sahar lärde sig svenska på ett år – hon talar närmast felfritt nu – och började sedan på gymnasiets naturprogram.
I november 2017, när det gått två år och familjen utökats med lillebror Benjamin som föddes på Värnamo sjukhus i oktober 2016, kom det första avslaget. Asylskälen som familjen uppgett var att de utsatts för hot och därför lämnat landet, men det avfärdades av Migrationsverket.
I början av 2019 följde sedan domen där migrationsdomstolen i Malmö gick på samma linje.
– Efter andra avslaget funderade vi på att flytta till antingen Frankrike eller Tyskland. Men mina föräldrar tyckte att jag skulle sluta gymnasiet först, säger Sahar.
Pluggar till civilingenjör
Hotet om utvisning hängde över dem men familjen kände ändå tillförsikt.
Kanske skulle det ordna sig på något sätt, om bara Sahar och hennes syskon skötte sig, gick i skolan, skaffade sig utbildning?
När Sahar tog studenten för ett år sedan väntade Chalmers och en plats på civilingenjörsprogrammet med inriktning datateknik.
– Varför jag vill bli just civilingenjör? Jag tycker om matematik, förklarar hon.
Talibanernas snabba offensiv förra sommaren ledde till att Migrationsverket i mitten av juli pausade alla försök att utvisa afghaner som redan fått avslag. Strax därpå infördes ett beslutsstopp på grund av det osäkra läget i landet, som innebar att alla asylärenden lades på is.
”Hopplös situation”
Familjen Soltani sörjde sitt gamla hemland när det slutligen föll i talibanernas händer och de oroade sig över de få släktingar som ännu är kvar där.
– Vi var väldigt ledsna och pratade om deras hopplösa situation.
Under sin förra period vid makten 1996–2001 visade talibanerna vad de var kapabla till. Deras regim präglades av likgiltighet för mänskliga rättigheter, de begick massakrer, våldtäkter och förföljde etniska och religiösa minoriteter.
Ingen utvisades från Sverige till Afghanistan under dessa år och i augusti 2021 höjdes röster för att talibanernas närvaro även denna gång skulle vara skäl att bevilja asylsökande afghaner uppehållstillstånd.
”Det är den enda humanitära och praktiskt genomförbara lösningen för afghanska flyktingar i Sverige”, skrev bland andra Sveriges före detta FN-ambassadör Pierre Schori i en debattartikel i Aftonbladet.
Fick avslag av Migrationsverket
I början av december ansökte familjen Soltani om ny asylprövning. De hänvisade till talibanernas maktövertagande och framhöll vad som skulle göra dem särskilt utsatta om de tvingas återvända. Som att de är ”västerniserade” efter så lång tid i ett europeiskt land, att de inte längre betraktar sig som muslimer, att de tillhör folkgruppen hazara som historiskt är förföljd och illa sedd av talibanerna.
Viktigt var förstås också att Sahar och lillasyster Sara skulle fråntas sina rättigheter, inte tillåtas studera och tvingas till underkastelse för att de är kvinnor.
Sahar trodde att Migrationsverket skulle tycka att Afghanistan inte är en plats för en barnfamilj och att hon, som redan kan betraktas som högutbildad, inte kan skickas tillbaka till ett land där livsval att utbilda sig till civilingenjör är helt uteslutet.
– Vi var väldigt optimistiska, till 90 eller till och med 100 procent säkra på att det skulle bli ett positivt beslut. Vi tänkte att det borde leda till att vi får stanna i Sverige. Men så blev det inte.
Sverige sticker ut i EU
Samtidigt som det sista svenska evakueringsflyget lyfte från Kabul i mitten av december med personer ombord som ansågs särskilt hotade av talibanerna, fattade Migrationsverket sina första beslut om att skicka tillbaka andra afghaner samma väg.
Sverige har nu intagit positionen som ett extremt undantag i EU, där asylsökande afghanska medborgare har svårare att få uppehållstillstånd än någon annanstans.
Beskedet om familjen Soltanis utvisning kom i mitten av april.
”Det ankommer på familjen att vid ett återvändande anpassa sig till sitt hemlands kulturella seder och bruk”, skrev Migrationsverket.
I Sahars avslag – hon fick ett eget eftersom hon är över 18 – stod det att det saknar betydelse att hon vänt islam ryggen, har pojkvän och studerar.
Pojkvännen har också ansökt om ny prövning på grund av talibanernas maktövertagande och väntar på besked.
– Han har fortfarande det där hoppet som jag hade förut, säger Sahar.
”Klippt och klistrat”
Familjens juridiska ombud Malin Dahl, advokat på Fridh advokatbyrå, är kritisk till de många beslut från Migrationsverkets som just nu kommer i en jämn ström till hennes kontor i Malmö.
– Jag tar nog emot ett om dagen och ser att de använder samma formuleringar. Det är bara klippt och klistrat och jag har sett så pass många att jag tänker att det inte kommer att skrivas på annat sätt, utan det är så här det kommer att se ut.
Hon vänder sig inte minst emot Migrationsverkets slutsatser om situationen i Afghanistan eftersom informationen inifrån landet är knapphändig och i hög grad kontrollerad av talibanregimen.
– Jag tycker ofta att de gör en felaktig tolkning, som när de säger att situationen för hazarer inte har försämrats.
Malin Dahl syftar på att Migrationsverket i familjen Soltanis och många andra utvisningsbeslut pekar på att talibanregimen har placerat en person ur hazaraminoriteten på posten som biträdande hälsominister. Detta, argumenterar Migrationsverket, innebär att hazarer inte längre löper risk för förföljelse.
Malin Dahl menar att slutsatsen är orimlig att dra med stöd av denna minister.
Hon efterlyser också resonemang om farorna för afghaner som återvänder från länder i Europa. Direkt efter maktövertagandet förra året förklarade en talesperson för talibanregimen att man gärna skulle ta emot personer som utvisats från väst – och att dessa personer skulle ställas inför shariadomstolar.
– Jag ser inga kommentarer om det. Man påstår bara i stället att det inte är några problem.
”Känner skuld”
Om några dagar slutar Sahar sitt första år på Chalmers. Det är inte mycket som talar för att hon återvänder i höst. Inte för att det är sannolikt att hennes och familjens asylärenden kommer att vara avgjort då – det är kö till migrationsdomstolen i Malmö som har tagit emot överklagandet av utvisningsbeslutet – utan för att hon inte har råd.
Att hon saknar uppehållstillstånd betyder att hon måste betala för sina studier.
Släktingar i Kanada har lånat ut de 140 000 kronor som de två första terminerna kostat, men Sahar vill inte skuldsätta sig mer. Hon har beviljats ett tillfälligt arbetstillstånd och funderar på att jobba och betala för enstaka kurser.
Men det får bli ett senare problem. Närmast är det något annat som bekymrar henne.
Hon slår ner blicken i bordet på biblioteket, ögonen tåras.
Systern Sara och de två småbröderna känner ännu inte till att familjen har fått avslag. Sahar och föräldrarna har hållit det för sig själva för att de yngre ska slippa oroa sig. Hon inser att hon måste berätta för dem – särskilt som de kommer att kunna läsa om sin situation i Aftonbladet – men hon drar sig för det.
– Det är svårt. De pratar hela tiden om allt de tänker göra när vi fått uppehållstillstånd och jag känner så mycket skuld.
Varför känner du skuld?
– För att jag har gett dem hopp. Jag har sagt att det kommer att gå bra.