Vårfint på torpet
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-19
"Min själ är röd med vita knutar"
Faluröda väggar och vitmålad veranda med snickarglädje får många hjärtan att slå ett extra slag.
Titta in i byns fattigstuga som förvandlades till en riktig torpardröm.
Idag en idyll. Då – i början på 1990-talet när skådespelerskan Mary Lou Ward först fann torpet – litet, slitet och i stort behov av en grundlig renovering. Omgivet av bar skogsmark och hukande intill de väldiga granarna.
Ändå drabbades Mary Lou av förälskelse. Bakom den slitna fasaden såg hon möjligheterna och tillsammans med dåvarande sambon Magnus påbörjades renoveringen av det som skulle bli drömtorpet.
Först gick resorna ut till torpet så fort tillfälle gavs, bara för att skrapa färg, slipa, måla, riva och bygga. Med tiden blev torpet så pass i ordning att det fanns tid för lite avkoppling och njutning mitt i slitet.
Stannade kvar
Så kom sommaren som aldrig ville ta slut. Eller snarare var det så, att Mary Lou inte ville att den skulle ta slut, för hösten brukade betyda vardag i stadslägenheten igen och bara helgbesök i torpet. Kunde man inte bara?… tja, stanna kvar?
Trots utedass och lång, slingrig skogsväg fram och tillbaks till jobbet bestämde de sig ändå för att överge stadslivet och prova på att bli torpare på heltid. Och det gick bra, inte bara en vinter utan många.
Livet är dock föränderligt. Så småningom tog kärleken en annan form – en ”genomklok, lagom tjock man i sina bästa år” flyttade in i torpet hos Mary Lou. Beskrivningen på scenografen Lars-Erik Lindén har han själv lånat ur historien om världens bästa Karlsson. Men till skillnad från den bekväma Karlsson på taket, är han en händig karl som har svårt att sitta still och gärna svingar såväl hammare som såg.
Nog för att Mary Lou fixar en hel del av det praktiska på egen hand, men snarare med målarpensel och trädgårdsspaden till sin hjälp. Skogstomten har hon spadtag efter spadtag kärleksfullt förvandlat till en härlig torparträdgård med vindlande grusgångar och mängder av gammaldags blommor.
Förverkligade drömmar
Med Lars-Eriks snickarkunskaper kan de där lite yvigare och större drömmarna också förverkligas – plank att rama in hela trädgården med, en ny liten gäststuga … Sedan tar Mary Lou vid med penseln. Och eftersom hon har svårt att tänka sig något finare i hela världen än just röda, små hus med vita knutar, har det förbrukats åtskilliga liter av röd slamfärg genom åren.
–?Jag tror faktiskt att min själ är röd med vita knutar.
Vitt återfinns också på väggarna inne i torpet. Ett medvetet knep för att ta tillvara och maximera det ljus som letar sig in genom torpets traditionellt ganska små fönster. Av samma anledning har trägolven lutats och såpats eller målats ljust grå. Rött, grönt och ockragult återkommer som accentfärger.
Allt har sin historia
Slit-å-släng är knappast stilen som gäller för torpets inredning. Har man begränsad yta är det nödvändigt att vara lite kräsen, så här kommer ingenting över tröskeln utan att vara verkligt omtyckt och noga utvalt. Möbler och prylar är ärvda, skänkta eller köpta med hjärtat i antikbodar i trakten. Det finns historier och minnen knutna till det mesta i hemmet och då är det ingenting man plötsligt tröttnar på och byter ut, resonerar Mary Lou.
Nej hellre vårda ömt, laga och måla om vid behov. Det betyder inte att allting måste vara gammalt och ha sliten patina. Philippe Starcks ultramoderna stol ”Ghost” är en av de verkliga favoriterna som flyttat in på senare tid. Den lär å andra sidan inte flytta ut igen i första taget, så med tiden blir den förstås också gammal.
Det känns på atmosfären att granskogens lilla torp är älskat. En plats där en röd själ med vita knutar kan trivas.