Breiviks två ansikten
Publicerad 2012-04-16
Filmerna fick honom att gråta - och hånle
Anders Behring Breivik började storgråta när han såg sin sin egen film.
Men övervakningsvideon från terrorattacken i Oslo fick honom att le.
– Det är svårt att tolka hans kroppsspråk. Riktigt starka reaktioner får vi nog först när de målsägande börjar vittna, säger advokat Kerstin Koorti.
Lugn och leende gjorde Breivik entré i sal 250 i tingsrätten i Oslo just när huvudförhandlingen började i morse.
Inför smattrande kameror höjde han en knuten högernäve i en högerextrem hälsning.
Sen sa han att han inte erkänner domstolen eftersom den "styrs av politiska partier som stöder mångkulturalism".
– Det är ganska vanligt bland personer med den sorts personlighetsstörning som det talats om i hans fall att agera på det här sättet. De vet att de har huvudrollen och agerar därefter, säger Kerstin Koorti, som bland var försvarare åt lasermannen John Ausonius på 90-talet.
– Å ena sidan är det lite skrämmande att man låter honom hållas. Å andra sidan kan jag inte låta bli att imponeras. Norrmännen hanterar det väldigt humanitärt, även om det handlar om förfärliga brott.
Skyddas av skottsäkert glas
Enbart att läsa upp offrens namn och skador tog åklagaren en timme. En detaljerad redogörelse hur 77 unga människor dödats och 96 skadats - detaljer för ohyggliga för att sändas i tv eller radio.
Anders Behring Breivik själv lyssnade på hela denna redogörelse utan att röra en min. Med ryggen mot det skottsäkra glas som skiljer honom från åhörarna och verkade han vara upptagen med att läsa dokumenten på bordet.
Men när hans egen propagandafilm visades i rätten strax före lunch brast det för honom. Filmen laddade han upp på nätet timmarna innan terrordåden den 22 juli förra året.
Grät åt sin egen film
Plötsligt storgråtande såg han åter sin hemgjorda film, om sin lika hemgjorda och förvirrade ideologi.
När rättegången fortsatte efter lunchpausen var han lika uttryckslös som tidigare. Stundtals fick han kämpa för att hålla tillbaka en gäspning.
Tills åklagaren visade en övervakningsfilm från Oslos regeringskvarter.
Då började Breivik le.
Den tolv minuter långa sekvensen visades inte i norsk tv. Istället fick tittarna se Breivik småleende titta på filmen om hur han dödade åtta människor.