’Tänk om alla kunde hjälpa’
Publicerad 2014-01-11
Så enkelt är det att skänka pengar: Det är barn som bara dör ifrån oss
Rapporteringen om #krisernaviglömde har nu engagerat fler än en miljon unika läsare.
Och hittills har 1 001 850 kronor samlats in till Läkare utan gränser och SOS barnbyar.
– Jag har gråtit varje dag när jag läst Aftonbladets reportageserie. Tänk om hela Sverige kunde hjälpa till. Det tar bara 15 sekunder att sms:a en 50-lapp, säger tvåbarnsmamman Sara Leonhardt.
Du kan rädda
Under 17 dagar i januari uppmärksammar Aftonbladet tre av världens glömda kriser.
Genom att besöka tre projekt som drivs av hjälporganisationen Läkare utan gränser ger reportern Carina Bergfeldt och fotografen Andreas Bardell ord och bilder åt tragedierna:
Tchad, där vart sjätte barn dör innan de fyller fem år.
Burundi, där hundratusentals kvinnor har skador efter grova våldtäkter och svåra förlossningar.
Swaziland, där 17 000 barn varje år föds av kvinnor som är hivsmittade.
Redan efter en vecka har reportagen haft över en miljon unika besökare bara på Aftonbladet.se.
”Nyttigt att våga se”
Parallellt med rapporteringen pågår en insamling till förmån för SOS Barnbyar och Läkare utan gränser som båda verkar i de drabbade länderna.
Fram till i morse hade Aftonbladets läsare samlat in 1 001 850 kronor.
En av dem som berörts är Kungsbackabon Sara Leonhardt, elevassistent till barn med särskilda behov.
– Jag är själv mamma till två barn, så att se Aftonbladets filmer, med skriken i bakgrunden ... detta är barn som bara dör ifrån oss. Många har nog svårt att se på barn som är undernärda men det är nyttigt att vi vågar, vi som har ett hem och mat på bordet varje dag.
”Lever i en bubbla”
En annan mamma berättar att hon läste om att reportern såg ett barn dö och sedan inte kunde sova den natten.
– Jag tror att många i samhället känner sig stressade och känner att de själva mår dåligt. Man lever i sin egen bubbla utan förmåga att se att andra har fundamentala behov som mat och sjukvård. Vi lever i ett så välbeställt land och ändå har vi fokus på vår egen lilla bubbla, säger juridikstuderande Helena Landstedt i Stockholm.
Engagemanget går igen hos sexåriga dottern Astrid som efter att ha sett på tv hur de syriska barnen har det deklarerat att hon vill bli läkare.
– Jag har förklarat att många läkare arbetar på platser som är farliga men det bryr hon sig inte om. Jag tror barn förstår att man ska hjälpa andra.
Det handlar om att lyfta blicken, svårare än så är det inte, säger Helena Landstedt.
– Vi kan inte alla vara på plats som Läkare utan gränser men vi kan se till att de är där. Det är vår skyldighet.
”Pratar om allt”
Familjen Leonhardts två döttrar, Linn och Ebba, är nio och fem år men även de redan medvetna små individer.
– Vi pratar om allt, och de förstår att det finns barn som inget har. Min nioåring fick som en julklapp att ge ett barn i Afrika skolgång, och den minsta fick en get som går till en familj i Afrika.
Förra året skänkte familjen pengar åt vaccin för behövande.
Och under Aftonbladets reportage om de glömda kriserna har de skickat pengar.
– Om man skänker, om än lite, så har man i alla fall gjort något. Går vi alla samman hjälper vi fler. Och det tar bara några sekunder att skicka ett sms med en 50-lapp, säger Sara Leonhardt.