Väljarna har tröttnat på smutskastningen

Fyra av tio vill se en snällare valrörelse

Väljarna har fått nog.

Smutskastningen i valrörelsen har gått för långt.

– Inte alls, säger experterna.

Fejkade insändare, hackade sajter, elaka kedjemejl och skrämselpropaganda. Valrörelsens smutskastningsmetoder är lika kreativa som många.

Straffar sig

Men fulknepen kan straffa sig. Fyra av tio väljare tycker att det så här långt varit för mycket smutskastning i valrörelsen, visar en undersökning som presenteras i dag.

– Det är just de negativa associationerna med valrörelsen som sticker ut. Väljarna tycker att den innehåller för mycket smuts och tråkigheter, säger Arne Modig, opinionsexpert på analysföretaget Novus, som ligger bakom undersökningen.

Men experterna håller inte med. Årets valrörelse är en av de vänligaste på länge.

– Smutskastningen är en västanfläkt i jämförelse med hur det sett ut tidigare, säger Henrik Oscarsson, professor i statsvetenskap på Göteborgs universitet.

"Kafferastskvaller"

Han får medhåll av kollegan Peter Esaiasson, som pekar ut valrörelserna 1976 och 1982 som de smutsigaste.

– I val där mycket står på spel och där politikerna tror att en motståndarvinst skulle fördärva landet är smutskastning vanlig. 1976 var det kärnkraftsfrågan och 1982 var det löntagarfonderna. Något sådant läge har vi inte nu, säger han.

Inte ens nätet och de sociala medierna har ökat fulknepen i valrörelsen, enligt Peter Esaiasson.

– Det som sprids där är bara kafferastskvaller som blir tillgängligt för fler. Smutskastning bedriver man när man baktalar varandras personliga egenskaper.

"Valet oviktigt"

Novus undersökning visar också att mer än var tredje väljare inte tycker att valet är speciellt viktigt.

– Det anmärkningsvärda är att den åsikten främst finns hos de äldre väljarna. De uttrycker en trötthet över alla utspel och politiska debatter, säger Arne Modig.

Negative Campaigning

Smutskastningskampanj kommer från den amerikanska termen "negative campaigning". Det innebär en offensiv valkampanj som går ut på att smutskasta och skapa tvivel kring motståndarna genom att attackera deras personliga egenskaper.

I Sverige är det mycket ovanligt med "negative campaigning". Däremot anklagar partierna ofta varandra för att ägna sig åt smutskastning. Det väljarna upplever som smutskastning är ofta vanligt politiskt käbbel.

I länder där politiken är mer personcentrerad är "negative campaigning" vanligare. Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap på Göteborgs universitet, nämner USA och Indien som två länder där ”negative campaigning" ofta förekommer i valrörelser.